Lördag kväll

Skriver bara några godnatt-rader. Min tid är morgon och förmiddag - det är då jag kan fungera som bäst och få något gjort... När Johan dog så förändrades jag och jag tycker själv att jag inte alls är densamma Harriet som förr. Hur många gånger har jag inte tidigare fått höra att "Åh, vad stark du är", "Tänk att du alltid kan vara så glad trots alla bekymmer". Ja, och så var det nog då...på den tiden då jag hade alla mina barn här på jorden. Nu i det här nya livet är det ingen som längre säger till mig att jag är stark eller att jag alltid är så glad. Visst kan jag skratta och visst är jag fortfarande "klassens clown" på jobbet men det finns inget riktigt djup i vare sig glädje eller skratt längre.

När jag tittar på mig själv i spegeln ser jag en trasig kvinna, en kvinna som av sorgen har åldrats väldigt fort. Hon har fått djupa fåror vid munnen - kanske blev det så när hon inte längre kunde skratta som förr. Hennes ögon är sorgsna även när hon ler. Hennes kropp värker och stelnar... Hon är trött och humörsvängningarna tar hårt på relationer. Hennes man får stå ut med mycket och hon är tacksam för att hans kärlek är så stor att han orkar stå kvar.

Denna kvinnan är numera jag och det är bara att acceptera. Så här blev livet för mig...

God Natt!