lördag 17 oktober 2009

Underbara Laleh

fredag 16 oktober 2009

För alltid...

tisdag 13 oktober 2009

Dikt av Inger

Skriven av Inger Maryissa.



http://www.ingermaryissa.se

måndag 12 oktober 2009

I den stora sorgens famn

Kan inte låta bli att lägga in den här underbara musiken med Ted.



I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra

i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn..

Till min son Johan









Idag är det tre år sedan du gav dig ut på resan till Nangijala. Jag vet att du har det bra där och att du väntar på mig. Det känns tryggt att veta att du tar emot mig när jag anländer. Risken finns annars att morsan skulle irra bort sig och hamna helt fel och det vill vi ju inte!


Du måste lova att spara några fiskar åt mig där i sjön i Körsbärsdalen. Jag minns ju hur du på en kort stund drog upp hela kvoten, tre fiskar, när vi fiskade tillsammans med Lennart och Rolf. Kommer du ihåg vad sur Lennart blev ? Han hann inte ens göra ett kast med sitt spö. Fiskar ni tillsammans nu också?


Det är tomt här utan dig älskade Johan. Vet du att jag försöker ringa dig ibland men du svarar inte. Kanske är det dålig mottagning där du är? Hoppas att mina meddelanden nått dig i alla fall.


Jag vet att du har lite koll på hur vi har det här hos oss men berättar ändå lite för dig. Kevin har nu blivit stora pojken och han skulle nog slå dig i Fifa (hette det inte så det där fotbollsspelet som ni spelade?) nu. Jasmine är också stora flickan. Hon blir ju 10 år i år. Hon ska förresten komma till mig här i Fagersta på höstlovet. Wilma - ja, det är din tös det, eller hur? Ni har en särskild kontakt med varandra har jag förstått och trots att Wilma inte hann träffa dig innan du reste så är hon den av barnen som pratar mest om dig. Morbror Johan... Visst är hon en underbar liten dam?


Lilla Jonathan är en riktig liten buse och hans stora passion i livet är farfar och traktorer. Minns du? Du var precis likadan när du var liten - alla stora maskiner och fordon fick dina ögon att glänsa.


Erik - han har också blivit stora killen. Han, Gustav och din storebror Mikael var här förra söndagen och Erik körde helt slut på katten Lukas. Han lekte med honom i timme efter timme så när de väl åkte hem ja, då somnade Lukas på direkten. Gustav han växer så det knakar och är snart lika lång som Micke.


Ja, det var lite om dina syskonbarn som var och en har sin alldeles egna relation till dig. Jag hade önskat att du stannat så att de hade fått lära känna dig ännu mer men vi pratar ofta om dig och håller dig på så sätt levande i deras minnen.


Dina syskon kämpar på och de klarar det bra, tycker jag. De saknar dig var och en på sitt sätt för du betydde mycket för dem alla även om ni inte alltid höll sams. Elisabeth och Patrik har blivit gastric by pass-opererade och det går knappt att känna igen dem nu. Mikael ägnar sig mest åt familjen när han inte jobbar (arbetsmyran) eller bygger datorer. Jenny är tillbaka på sitt gamla jobb och stortrivs med det. Hon ser till och sköter om din plats vid kyrkan i Landeryd - har du sett det vackra hjärtat som hon gjort till dig idag?


Ja, du lille Johan...förlåt jag vet att du inte är liten längre men vet du, älsklingen, i mina ögon förblir du alltid min lilla pojke. Du är hos mig i tanken varje dag och jag känner din närvaro ofta, ofta - vet att du vet hur jag har det så det behöver jag inte berätta mer om här.


Jag älskar Dig - härifrån till evigheten - och önskar att mycket blivit annorlunda...men...så här blev våra liv...




torsdag 8 oktober 2009

Sista samtalet

Idag - för tre år sedan - pratade jag med min son Johan för allra sista gången. Johan ringde för att fördriva tiden medan han väntade på att "gympan" skulle börja. Det var en söndag. Han lät glad och berättade om nya flickvännen och deras planerade resa till Värmland. Han hade då fyra dagar kvar att leva. Fyra dagar innan han valde att lämna det här livet... Om jag bara hade vetat...

tisdag 6 oktober 2009

Kyrkan


Kyrkan i Landeryd - sett från Johans sista viloplats. Denna kyrka som ligger ca 42 mil från mitt hem. Denna kyrka där jag upplevt så mycket...Jennys och Henriks bröllop, Johans begravning och urnsättning, Jennys vuxenkonfirmation. Varit där på sinnesrogudstjänst och vid allhelgonahelg... Ungefär där jag stod när jag tog det här fotot stod jag när det var själaringning för Johan fyra dagar efter hans död. Ensam stod jag där med tårarna rinnande nerför kinderna...lyssnande på kyrkklockorna som efter gammal sed meddelade bygdens folk att en man hade avlidit. Denne man, som för mig alltid kommer att vara en pojke, är min son! Fattade jag det då fyra dagar efteråt?...kanske inte fullt ut då jag ännu var i chock. Chocken har nu lämnat mig (tror jag) men jag kan fortfarande tvivla på att det är sant...ännu efter tre år så väntar jag på att min son ska höra av sig...


Ja, så är det att mista ett barn...väntan, längtan...saknad...





Genom att adoptera denna droppe & placera den på Er hemsida, visar ni er sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i ensamhet...