Idag har jag levt utan min mamma i två år. Det fanns en tid då jag inte trodde att jag skulle kunna fira jul med någon annan än med mamma. Visst kunde jag det! Då jag fick egen familj så hände det förstås att vi inte firade jul med/hos mamma och det gick bra. Det fanns en tid då jag trodde att jag inte skulle kunna leva utan mamma. Visst kunde jag det! Livet förändras och allt går...på något underligt sätt så går det...
Eftersom min son Johan dog bara dryga två månader efter mamma så försvann sorgen efter henne i det ofattbara att mista ett barn. Men jag minns att jag ofta tänkte att det borde vara förbjudet att bli mammalös. Jag vill ha min mamma alltid!!! Idag sörjer jag henne igen och önskar att jag kunde lyfta luren och få prata med henne. Det är så mycket jag vill berätta om. Så mycket jag vill fråga om och jag längtar efter att få lägga huvudet i hennes knä och känna hennes hand smeka mig över håret. Åh, mamma - du gav mig allt! Jag älskar dig så mycket och jag är lugn i förvissning om att du visste att jag älskar dig. Jag är ditt kärleksbarn - för alltid!
Mamma hann gå igenom så mycket i sitt 82-åriga liv. Både i sorg och glädje förstås och hon var en stark kvinna. En trygg och stabil finsk kvinna som visste sitt värde och tog för sig av livet. Det är min bild av mamma och jag är stolt över henne och stolt över att vara hennes dotter.
Jag vet att du vilar i frid Mamma och nu har väl förvåningen, över att Johan kom över till dig så snart, lagt sig? Jag vet att du tog emot honom...och att ni har det bra där i Nangijala med alla de andra vackra änglarna.
" Helande tar tid. 
.jpg)
