Om jag ger mig av

Om jag ger mig av

medan ni ännu finns här...

Vet att jag lever vidare

och vibrerar i annorlunda takt

-bakom en tunn slöja du inte kan se igenom.

Ni kommer inte att se mig,

så ni måste lita på mig.

Jag väntar tills den gång då vi åter tillsammans svävar i skyn - Alla medvetna om varandra.

Till dess, lev erat liv i fullaste mått.

Och när ni behöver mig, viska bara mitt namn i ditt hjärta.

...jag kommer att finnas där


/ författare okänd

Tack Gunilla för att jag fick ta den här från din blogg http://blogg.passagen.se/pgrrr/

Kom att tänka på...

att Johan aldrig mer kommer att gratulera mig på mina födelsedagar eller mors dag. Läste ett kort som han skickat till mig för några år sedan...hans barnsliga handstil...lotter i present... Fan, fan, fan - vad jag saknar dig, Johan! Det gör sååååååå ONT! Kom hem, du får bo här hos mig...jag ska göra allt bra igen!!!!!!!!!!!

Att göra väl.

"Jorden kan du inte göra om

Stilla din häftiga själ

Endast en sak kan du göra:

En annan människa väl"

/Stig Dagerman

Tänkvärda ord. Värda att leva efter. Tänk att bara göra en enda människa väl - så har du lyckats! Inte alls svårt om vi bara är ödmjuka och tänker efter. Döm inte! Alla har sin börda att bära och alla bär på något som är bra.

Det här har jag fått från en av mina sorgesystrar, Marie-anne Thörnström. Tack kära Du!



Tänkvärda ord



Du kommer till en tid

I ditt liv när du inser

Vem som betyder något

Vem som aldrig gjorde det

Vem som inte kommer att göra det

Vem som alltid kommer att göra det.

Så, oroa dig inte för människor i ditt förflutna

Det finns en anledning till att de inte finns med i din framtid


Var snällare än nödvändigt för alla du möter har någon slags strid att vinna.´

Gomorron

Inte blev det att skriva varje dag som jag tänkt men skriver när jag kan, vill och har lust. Att blogga får ju inte bli något tvång utan ska vara just för att jag vill...vissa dagar går det bara inte...that´s my life.

Söndag idag - det har varit och är en lugn skön helg. Eftersom min man kommit hem från Algeriet så är jag inte längre ensam på helgerna och det känns förunderligt. Tänk att ha någon bredvid mig i soffan, någon att prata med, fika med osv osv. Tänk att denne någon är mannen jag älskar, att han är tillbaka efter sex (sju) långa månader!

Måste förstås erkänna att det inte är helt lätt att få till samboskapet igen. Jag har varit singel så länge och jag är INTE lätt att leva med det erkänner jag direkt. Är nu också sönderstressad av jobbet vilket inte gör saker lättare precis. Houari får ta emot mycket av den ilska och frustration som jag inte får ur mig någon annanstans. Ändå står han kvar och ser på mig med kärlek...kallar mig för "Tyson" (boxaren)med ett leende...och tycker att jag är fantastisk??? Jag förstår inte...och så kan jag inte riktigt ta emot det!

Avslutar med en vacker bild från Algeriet.

Tillbaka?

Smyger in i min blogg och tänker att jag ska försöka skriva någon rad varje dag. Tack Gunilla för att du puttade på mig lite!

Vad ska jag skylla på då? Finns massor; trasiga datorer (är inne på min tredje på kort tid nu ;)), brist på lust, jobbat för mycket...osv osv. Har väl helt enkelt inte prioriterat det här med mitt bloggande men nu så...!

Vad har hänt sen sist? Massor av saker och den största och viktigaste av dem är att min man Houari har fått uppehållstillstånd i Sverige och har kommit hem till mig igen. Det gick fort från beslut till hemresa och i ärlighetens namn så är det otroligt omtumlande. Det är inte bara bara...*s*
Slut med singellivet och det tar sin tid att åter vänja sig vid att ha en människa, om än så kär, tätt inpå livet...tycker ibland att han "stökar" till det för mig.

Som ett led i mitt singelliv (tror jag) så har jag jobbat alldeles för mycket och eftersom arbetssituationen blivit sådan att mycket har lagts på mig så har jag svultet kastat mig över det utan att tänka så mycket (läs: inte alls) på mig själv och min hälsa. Är utbränd (åtminstone lite halvt vidbränd) och börjar nästa vecka med 25% sjukskrivning som min läkare mer eller mindre tvingade på mig. Testar ett tag men om jag inte mår bättre får sjukskrivningen ökas på. Har fått tillbaka min panikångest med besked, ont bröstet, tungt att andas, minnesförluster - you name it! Och mitt i detta naturligtvis svårt att sortera vad som är vad - är det enbart jobbet? har det med sorgen efter Johan att göra? längtan efter Houari?`Säkert spelar allt in och då kanske det inte är att begära att jag ska kunna sortera. Det jag vet är att min stresstolerans blivit otroligt mycket lägre sedan Johan dog och det får jag säkert leva med resten av livet.

Ja, det här var min trevande inledning på ett fortsatt bloggande. Har en del att läsa ifatt hos mina bloggvänner, gissar jag.

Sköt om er - jag sänder så mycket ljus och värme jag kan!