lördag 19 juli 2008

Idag kommer Jonathan...



...och hans föräldrar förstås *ler*. Ni är såååå välkomna alla tre - det hoppas jag att ni känner. Lilla yngsta barnbarnet på första bilturen till mormor. Det är någonting det! Hoppas du ska minnas det när du sedan blir stor. Besöken hos och av mormor...det är något speciellt.






Såg på kort av min mormor igår och berättade lite om henne för Houari. Min mormor bodde i Helsingfors så vi träffades kanske två gånger per år. Varje gång hon kom var det som julafton och det är först nu som jag funderar på hur länge hon fick spara och snåla för att få råd att köpa presenter till oss tre barn. Jag har faktiskt ingen aning om hennes ekonomiska förhållanden och nu finns ingen som kan svara på den frågan. Mormor dog i början av 70-talet och eftersom inte heller mamma finns kvar så finns ingen att fråga. Någon pappa till mamma fanns aldrig med i bilden. Vem han var? Ja, den hemligheten tog mormor med sig i graven. Mamma berättade att hon frågade ibland med fick då till svar "att han var väl en karl som alla andra". Jag kan bara fantisera om hur det var - kanske var han gift...eller av s k bättre familj. Kan tänka mig att det var mycket svårt för mormor att vara ensamstående ogift mor i Finland på 20-talet (mamma föddes 1924). Oj, vad hon måste ha slitit ont! Jag vet att hon jobbade vid järnvägen och att hon var en bestämd, lite manhaftig kvinna. Hon var också frälsningssoldat och sålde deras tidning Stridstropet i Helsingfors. Mamma berättade hur hon blev nerbäddad i en kartong under bordet där mormor sålde tidningarna.



Åter till dagen idag - Jonathan kommer! Denna stolta mormor bakade kanelbullar igår. Hmmm!!! Den första satsen på en halvliter fick jag kasta till min stora förtret. Hade för varmt degspad så det blev bullar som gått att slå ihjäl någon med. Fanns ingen återvändo eftersom Jonathan kommer - bara att göra ny deg, nya bullar som blev lyckade.

Här är lite grått och mulet men jag ber till vädergudarna om uppehåll i alla fall så vi kan vara ute lite i det gröna. Nu ska jag diska och väcka min man som lovat baka matbröd.




...idag kommer Jonathan...*ler stort* Välkommen lilleman!

1 kommentar:

Gunilla sa...

Jag längtar till jag får egna barnbarn....
Kram Gunilla





Genom att adoptera denna droppe & placera den på Er hemsida, visar ni er sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i ensamhet...