Nu åker jag

Ja, nu åker jag snart...om ca en timme... Tänkte ge er ett dagens ord först bara, innan jag packar färdigt det sista. Blir nog inget bloggande under de två veckor jag är bortrest men återkommer senare med information om hur jag haft det.

Dagens ord: "Straffa inte dig själv för de misstag du har begått i ditt förflutna. Dra istället nytta av dina lärdomar, och använd dem i nuvarande livssituation."

Dagens ord

Lyssna till din kropp.

Var finns dina smärtpunkter,

var sitter dina spänningar?

Vad får din kropp att slappna av?

En massage? Ett varmt bad?

Behandla din kropp väl i svåra tider

så att den kan hjälpa ditt inre att läka.

Äntligen!

Ja, nu bär det snart iväg - mot Vadstena och några dagars stillhet och vila hos nunnorna. Det känns välbehövligt och jag ska ta väl tillvara på tiden där. Kommer att stänga av mobilen, läsa mina böcker, gå på mässa i klostret, utforska Vadstena i mån av ork och lust... Lära känna min sorgesyster Tuija ännu mer...

Efter dagar av lugn och stillhet styr jag min bil mot Halland och röd liten stuga. Där kommer också att vara lugn och ro men ändå med intensiv fart som det alltid innebär då barnbarnen kommer. Vilken tur att jag var ung och pigg då mina egna barn var små - det är tur att naturen gjort så vi inte får barn vid alltför hög ålder för det skulle jag aldrig orka. Det ska bli helt underbart att få rå om ungarna en tid och bara njuta. Någon tur till havet måste det bli (enda måstet på hela veckan!) för övrigt tänker jag ta dagen som det kommer.

På hemvägen styr jag bilen genom Värmland och hinner kanske träffa några goa kära väninnor där. Eva har viftat med tummen och vill ha lift till Ludvika och visst får hon det. Då slipper jag ju resa ensam de sista milen och får tillfälle att umgås med henne lite extra.

Väl hemma igen så väntar jobbet...men det är väldigt avlägset just nu.

4 dagar (igen?)

...kvar nu till semester (igen). Vadstena - here I come! Jag och Tuija. Vi ska söka och finna sinnesro med några dagar i stillhet hos Birgittasystrarna i Vadstena. Det ser jag verkligen fram emot. Jag har laddat "boklådan" med några nya böcker för läsa hör sommaren till. Tar med en bunt till Tuija också så hon inte får tråkigt när jag läser.

Idag har jag brutit mina promenadvanor men...ja, lugn och fin nu...jag ska testa att promenera på kvällen. Jag lovar att jag ska det, lovar mig själv det. Den tiden då jag är som tröttast och känner av mest biverkningar av mina mediciner...tänk om!...tänk om det skulle hjälpa mig att hålla mig vaken lite längre och få mig att slippa biverkningarna till viss del. Det skulle vara underbart!

Jag har RLS vilket betyder "rastlösa ben" och medicineras med en medicin som ger mig biverkningar och inte hjälper fullt ut heller. Ändå vill/vågar jag inte sluta med medicinen för då blir det ännu ännu värre. Ska ta tag i detta efter semestern och kräva att få komma till Avesta där det finns specialister på just RLS. Vägrar vara så här handikappad längre när det nu finns bot att få. Jag är handikappad på så vis att jag måste välja bort en del saker för att jag vet att det blir jobbigt, t ex biobesök, långa resor med buss, vissa föredrag (även om jag där lärt mig "våga" att stå upp när krypet i benen tar överhanden). Det hindrar mig från att ex ligga och läsa en god bok, det tar på humöret (som är nog illa ändå), det gör att jag måste stå i stort sett hela dagarna på jobbet...

Dagens ord: "Upplev havets vidsträckthet, fjällets storslagenhet, solnedgångens praktfulla skådespel. Universum är stort nog att rymma din smärta." (hämtat ur boken "Det finns hopp")

4 dagar

Fyra dagar har jag nu gjort det jag föresatt mig - 20 minuters promenad. Idag gick det tungt...MEN jag tänker fortsätta...ett steg i taget...

Idag skiner solen här och det ser ut att bli en fin dag. Har varit uppe sedan 04.30 - ätit frukost, sett färdigt filmen som jag hyrde igår (Benjamin Buttons - alldeles underbar film!), promenerat, spelat på Facebook, skriver här, kollat mail... Är det inte kväll snart? :-)

Dagens ord: "Gamla och nya bekymmer kan ibland trängas i våra hjärtan. Det kanske finns ouppklarade förluster eller besvikelser i ditt förflutna. Arbeta dig igenom dina bekymmer, ett i taget."

Midsommartankar

Nu vänder det! Går mot höst och mörker igen... När vänder det mot ljus och värme som varar för alltid? Händer det nånsin? Nej, knappast - livet består av ljus och mörker, sorg och glädje, toppar och dalar. Alla får vi vår beskärda del av allt, på något sätt, någon gång i livet.

Igår tog jag hand om mig. Eller egentligen började jag i förrgår efter att dagen innan det ha haft ett alldeles vanligt samtal med min syster. Min syster som ibland känns mig så nära men ibland också så fjärran. Vi pratade viktminskning och olika alternativ till hur det ska/kan lyckas (ja, syster yster har inga viktproblem men jag har så räcker för oss båda *ler*). Min syster gav mig en liten berättelse som stannade i mig och jag tänkte att det var väl själva den om inte jag också...nu eller aldrig - jag ger mig en vecka i första hand. En vecka att klara av att göra det jag förutsatt mig - att ta en 20-minuters promenad varje dag. Låter kanske futtigt i mångas öron men för mig som är en soffpotatis ut i fingerspetsarna och som bär på många kilos övervikt så kommer det att kännas som en bragd. Min förhoppning är att jag efter första veckan ska ge mig själv en vecka till. Så där lite på prov...ni vet med möjlighet att avstå om jag bestämmer mig för det...klarar inte av tvång och inrutade aktiviteter...men tänkte ändå att 20 minuter per dag det kan jag klara. Sitter ju gladeligt vid datorn 2 timmar i sträck...:-(

Nu har jag alltså gett mig själv två 20 minuters promenader på två dagar och ska snart ut på den tredje. När jag kom hem igår lade jag mig på soffan och gjorde en kroppsscanning med hjälp av mindfullness-cd. Det kändes också bra! Vill också tillägga *stolt över mig själv* att igår gick jag t o m i regn - det ni!

Tack syster yster!


Att ge sig själv tid är bra, tror jag, i alla fall när det gäller "bra-saker". Men att ge sig mer tid med sådant som inte känns okej är inte bra, ändå har jag just gjort det! Med risk för att vara alltför utlämnande (och när har det hindrat mig!?) så knakar mitt samboförhållande i fogarna. Tanken var att mannen i mitt liv skulle flytta till eget i slutet av den här månaden och det kändes helt okej - i alla fall för mig som ju redan (trodde jag) var framme vid målet, dvs en separation. Så plötsligt hör jag mig själv säga att "okej, vi ger det tre månader. Juli, augusti och september. Sedan får vi se." Herregud, jag vet ju redan vad jag vill! Eller???


Nu tar jag en promenad - 20 minuter.

Johans 26-årsdag

Idag, den 16 juni 2009, är det 26 år sedan en älskad pojke kom till världen. Hans namn blev Rune Johan Gustav - Rune efter pappa, Gustav efter morfar, Johan som betyder "Gud har förbarmat sig". Jag tänker på Jennys ord under temagudstjänsten om sorg som vi hade i Norbergs kyrka: "Våran Gud ville lätta på Johans tunga börda, därför tog han hem honom, vi måste förlita oss på att det är så, att Johan har det bättre nu än vad han någonsin fick det här på jorden."

För mig som Mamma är Johans födelsedagar numera för alltid förknippade med en större smärta än andra dagar. Tankarna går tillbaka till den där dagen, 16 juni 1983, då Johan kom till världen. Alla tankar som jag hade som nybliven mamma, alla önskningar jag hade för mitt barn, att han skulle få ett bra liv, leva lycklig och älskad alltid, alltid. Så blev inte Johans liv - han hann uppleva många saker under sitt korta liv. Han fick ta del av människors ondska och behov av att sätta sig på den som är svagare och tror alla om gott. Till slut blev det för mycket för vår lille Johan...och för alltid rinner våra tårar - av sorg, saknad, kärlek och längtan...

Vi ses i Nangijala Johan - vänta på mig där under körsbärsträden...

Så fint Jenny gjort vid graven...eget tillverkat hjärta av rosor. Tack Jenny!

Tvärsnytt 090612

Tvärsnytt ikväll

Ikväll är jag med på TV- jag och Johan - Tvärsnytt i SVT1 kl 19.15.

Inslaget handlar om sorg efter att ha mist någon i suicid. Jag tycker det är bra att det uppmärksammas och att ämnet får ta plats i media. Sorgen får ansikten och man visar på att arbetet med suicidprevention är otroligt viktigt.

Känns pirrigt att vara med i TV även om jag förstår att inslaget blir väldigt kort. Jag som inte tycker om att stå i centrum och synas och höras så väl...jobbar hellre lite i bakgrunden... Tänkte på det - att så många saker jag gjort och upplevt, så många människor jag träffat - som aldrig skulle hänt om Johan inte tagit sitt liv. Det är en sorgblandad glädje i den tanken - jag hade gett vad som helst för att inte behövt mista Johan. Igår var han mig så nära igen och just i de stunderna är saknaden större än någonsin. Knytnävsslaget i magen kommer som på beställning, smärtan sköljer som en våg genom hela kroppen och sanningen går upp för mig en sekund eller två - Johan är död! Johan finns inte mer, han kommer aldrig tillbaka...så hittar jag off-knappen och går in i bubblan en stund...för att sedan återvända till livet (så som det blev) - allt det här kan gå på några sekunder men känns som en evighet...

Önskar alla en trevlig onsdag!
Själv ska jag nu åka till jobbet och slita - har semester nästa vecka så resten av den här veckan blir det sena kvällar för att hinna med allt.

Längtar till Vadstena...lugn och ro...

Ett riktigt stort GRATTIS till Tuijas Adrian idag på hans 10-årsdag! Grattis, grattis, grattis!!!

Måndag morgon och en vecka kvar till semester, visserligen bara en veckas semester men ändå. Jag ser fram emot ledigheten och det passar mig med lite kortare perioder. Då hinner jag inte bli apatiskt sittande här i lägenheten undrande vad jag ska göra med all tid.

Lördagen bjöd inte på någon cruising som jag hade hoppats - vädrets makter var inte med mig (och alla andra som tänkt sig en solig kväll med fina bilar). Istället så "cruisade" jag och Houari till Västerås - handlade lite - och tog vägen över Skultuna hem. Krokig, bucklig men otroligt fin väg att åka på sommaren. Kom förbi mitt gamla hus i Västerfärnebo och jag orkade för första gången ta grusvägen ner och åka förbi huset som en gång rymde så många drömmar. En märklig känsla av glädje infann sig när jag såg att allt såg ut som förr, i alla fall på utsidan. Jag har inte det minsta med att göra om de skulle vilja göra om allt i trädgård osv, ändå kändes det viktigt att de inte hade gjort det, att det fick vara som det var - att tiden fick stå lite stilla, ja, så var det nog det kändes för mig...

Åkte genom Norberg och fick ändå se en del fina bilar, stora amerikanare med härliga motorljud...mmmm....

Önskar er alla en bra vecka!

Vila tryggt

Till en ängel

Cruising?

Idag skiner solen på oss här i Fagersta. Kanske kanske kan jag då få cruisa med kär lillebror i Norberg där det är Elvis-dagar med fina bilar, rockmusik och förstås "Elvis".

Igår kväll var jag till tingshusparken i Norberg och lyssnade på "Lill-Elvis" som var den som rockade loss i kyrkan när vi hade tema-gudstjänsten den 23/5. Vilken underbar liten kille - 12 år - och en fullfjädrad artist! Så go´och fin och visar på sådan livsglädje!

Sov länge idag...min dygnsrytm är helt ur led. Somnar i soffan så fort jag ser den (!). Igår kväll vaknade jag till liv vid 00.30-tiden och var då "pigg" förstås. Kunde sedan inte somna om... Övriga morgnar den här gångna veckan har jag vaknat omkring 04.00 och då är jag ju så förbaskat trött när kvällen kommer... Snart semester och då kan jag ställa till sovvanorna ännu mer :-).

Apropå semester så har jag nu bokat in två nätter hos nunnorna i Vadstena. Kände att jag behöver sinnesro och lugn för att tänka - att tillåta mig att bara vara i tanken för mig själv. Ser verkligen fram emot de dagarna. Efter det så åker jag vidare mot...ja, det kan jag inte berätta än...återkommer om det så småningom.

Önskar er alla en underbar lördag med sol och värme.

SAKNAD

Så liten plats en människa tar på jorden.

Mindre än ett träd i skogen.

Så stort tomrum hon lämnar efter sig.

En hel värld kan inte fylla det.

Så litet en människas hjärta är.

Inte större än en fågel.

Rymmer ändå hela världen

och tomma rymder större än hela världen

ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

/Ingrid Arvidsson

Måndag morgon

Måndag morgon - och jag förvånar mig själv storligen genom ta en arla promenad även denna dag. Känner mig lite mer harmonisk inuti - ska försöka hålla i den känslan och bevara den så länge jag kan.

Måndag morgon - ny arbetsvecka. Känns ganska okej - räknar ner till semestern som jag ändrat lite på efter mina egna behov och det känns bra att ha lyssnat på dem. Letar stuga eller rum vid havet - så har du som läser min blogg något tips så blir jag glad om du hör av dig. Den får bara inte kosta en förmögenhet men för övrigt har jag inga särskilda önskemål mer än närhet till havet.

Vill dela med mig lite av min sommarflicka. Wilma - som kom med hopp om liv arton dagar efter Johans död. Hon skrattar och ler och ger oss styrka!