Jag vill önska Er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!!!!

Nu är det slut...

...på året 2008, endast några skälvande timmar kvar av detta år. Tror att det är första nyåret som jag tillbringar i ensamhet men jag kan minnas fel. Spelar mindre roll för nu är det som det är...

Vill sända ett varmt tack till alla er som fortsatt skicka små kommentarer till min blogg trots att jag inte skrivit sedan 24 november. Det värmer att ni minns mig ska ni veta. Min dator har kraschat flera gånger efter varandra, fick nu en laptop av Jenny, tack gumman!, som inte vill riktigt som jag vill....grrr...mitt tålamod liknar ganska mycket noll men har i alla fall lyckats ta mig in här och på min mail.

Julen tillbringade jag hos Jenny och hennes familj i Halland. Elisabeth och hennes lilla familj anslöt sig till oss på juldagen och stannade över natten. Det var så roligt att träffa alla även om helgen präglades av sjukdom (förkylning, feber och lite kräk). Barnen blev glada och nöjda över sina julklappar och jag fick bl a flera vackra änglar till min samling - tack, tack!!



Reste hem i lördags med feber och rinnande näsa....tog mig sju timmar att komma hem (ca 43 mil) med många raster och lite felkörning (hur nu det kunde gå till när jag nu kört samma väg såååå många gånger???).

Jag var till Johans grav på julaftonsmorgon och gav honom några julrosor och lite pynt + en marsipantomte (hoppas den smakade). Jenny hade gjort så fint redan med granris, tomte m.m. På annandagen gick lilla Wilma och jag dit tillsammans och tände ljus. När Wilma fick syn på kyrkan så sa hon "lulja" (=halleluja), lyssna och se på Jennys minnesfilm på www.johangronholm.se

Det var längesedan

Jag är trött...intill döden trött...och mycket är tungt just nu. Längtar efter Johan så jag går sönder och har just efter drygt två år börjat inse att han ALDRIG kommer tillbaka! Han ska fattas mig resten av mitt liv!!! Älskade barn - jag ville ditt bästa men räckte inte till...den tanken gör mig så ont. Kunde gjort så mycket annorlunda och då kanske du funnits kvar i livet... Älskar dig Johan - härifrån till evigheten.


Längtar efter mina övriga barn också - och efter barnbarnen - och efter Houari. Allt är en enda längtan efter dem som jag älskar. Som jag sa till Jenny igår...jag kan bo i er källare, kan sitta därnere och sticka och läsa, ska inte göra mycket väsen av mig bara jag får vara där. Att höra hur de pratar och rör sig däruppe på övervåningen - vilken lycka att veta att de är nära...

Mitt i allt elände ser jag fram emot helgen då jag ska få träffa några sorgesystrar (och kanske "sorgebröder" också). Det kommer att bli en lisa för själen - det är jag övertygad om.

Nu är det snart jobbardags...mycket att göra nu när det närmar sig månadsskiftet...


Fick en så vacker bön med e-post härom dagen och vill dela den med er.



Sankta Theresas Bön

Låt det idag finnas frid inom dig.

Må du lita på Gud att du är exakt vad du är menad att vara.

Glöm inte bort de oändliga möjligheterna som föds från tro.

Må du använda de gåvorna som du har fått, och ge vidare den kärlek som

har givits till dig.

Må du vara tillfreds i vetskapen om att du är ett Guds barn.

Låt den närvaron sätta sig i din kropp,

och ge din själ friheten att sjunga, dansa, lovorda och älska.

Den finns där för oss alla.

Brustet hjärta... visste ni det här?

Svår psykologisk stress kan leda till syndromet Brustet Hjärta.

Det är en mycket farlig akutreaktion med svår hjärtsvikt som nästan bara drabbar kvinnor. Brustet Hjärta är en kvinnosjukdom som först uppmärksammades i Japan för snart 20 år sedan. För ett par år sedan började fall rapporteras i USA, och förra året även i Europa och Sverige. Forskarna är förbryllade över sjukdomen, eftersom den drabbar så gott som uteslutande medelålders kvinnor som utsatts för svår psykologisk stress. Stressen kan orsakas av att en anhörig avlidit, ett inbrott eller att något av barnen ska skilja sig.

Brustet Hjärta behandlas på samma sätt som man behandlar ”vanlig” hjärtsvikt, det vill säga med respirator eller annan avlastande behandling. Dessutom ges vattendrivande läkemedel och hjärtsviktsmediciner. – Det unika med en hjärtchock som Brustet Hjärta är att hjärtpåverkan går tillbaka ganska snabbt, påpekar Karin Schenck-Gustafsson. Men för en del kvinnor kvarstår högt blodtryck, och det måste naturligtvis behandlas.

Källa: Tidningen Apoteket Nr 1/2008

Se mig för här är jag...

Till Johan...

Storasyster Jenny skrev: "Se mig för här är jag

låt mig få vara nära

min enda önskan nu och här

älska mig för den jag är...

Ja, lille Johan precis det gjorde vi, vi älskade dig som du var, men det räckte inte till..."

Irländsk bön

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän,
och må solen värma din kind,
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen
må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.

May the road rise to meet you,
may the wind be always at your back,
may the sun shine upon your face,
may the rain fall softly on your fields,
and til we meet again
my God hold you
in the palm of his hand.
Irländsk bön

Kom tillbaks

Det kallas himlen och jag

har aldrig varit där

Men när jag ser på alla stjärnor över

himlen

så önskar jag att du var här

Du var så poetisk

och nu går du i en annan värld

Och jag kan bara säga

Kom tillbaks

Den här världen är så underbar

Kom tillbaks

Hela världen var så underbar

Och det kunde lika gärna varit jag

Lilla Fågel Blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp

Fast världen föll som ett korthus

när vi försökte klättra opp

Och vi fick aldrig säga hur vi älskade

varandra

som bara vänner gör

Kom tillbaks.....

Du var så poetisk

och nu går du i en annan värld

Jag tror den kallas himlen och jag har aldrig varit där

Men när jag ser på alla stjärnor över

himlenså önskar jag att du var här

Och nu kan jag bara säga

Kom tillbaks.......

Jenny har gjort Allhelgonafint till lillebror

Alla Helgons Dag

Tänder ljus för dig idag Johan . Det brinner också för alla andra vackra Änglar.

WILMA 2 ÅR IDAG

Änglabarn

Och så lite kloka ord på det...

När din lilla båt

har legat så länge

för ankar i hamnen

att du börjar få för dig

att den är ett hus

När din lilla båt

börjar skjuta rötter

i gyttjan vid kajen

då är det dags att styra ut!

Till varje pris måste du rädda

båtens seglarsjäl

och din egen pilgrimssjäl.

/Dom Helder Camara

Supertöntigt men ack så roligt...tycker jag...*s*

Lånat från Leenas, en sorgesysters, blogg - tycker orden säger det jag redan tänkt...

Värdshuset

Att vara människa är att vara värdshusvärd,
varje morgon en ny gäst.
En glädje, en sorg, en elakhet,
eller plötslig insikt kan dyka upp
som en oväntad gäst.
Hälsa dem alla välkomna!
Även när det är ett gäng bekymmer,
som våldsamt drar genom huset
och tömmer det på alla möbler;
behandla ändå varje gäst med respekt.
Han eller hon kan bana väg för
en oväntad ny fröjd.
Den svarta tanken, skammen, illviljan,
möt dem vid porten med en skratt
och bjud in dem.
Var tacksam för vemsomhelst som kommer
eftersom var och en av dem har skickats ut
som en vägvisare från bortom.
/Jalal-ad-Din Rumi

Om det hade varit så...

En lördag i tvättstugan...försöker också städa men det går trögt... Har gett mig den på att sovrummet i alla fall ska bli rent innan dagen är slut.

Så sant!

En man på gatan pekade upp mot himlenoch ropade "Se en Ängel!!"

De förbipasserande skrattade åt honom och sa." Det är bara moln,din idiot".

Tänk så underbart det vore att se änglar där andra bara ser moln,

och så sorgligt att bara se moln där änglar finns.

Fick blommor idag.

Idag fick jag via mail, vackra blommor, från Gun-Britt som jag jobbat ihop med på den tiden jag bodde i Värmland. Åh, vad mycket roligt vi haft...minns en gång när vi skulle på hembesök och Gun-Britt körde. Vi närmade oss en avfart och Gun-Britt kisade med ögonen och frågade "Vad står det på skylten där framme?". "Men ser du inte vad det står", svarade jag och får till svar "Om du visste hur dåligt jag ser så skulle du aldrig åka med mig"!!! Dags att säga då vi strax var framme! Gissa vem som körde bilen på återresan...*s*

På väg till morbror Johan...

Lilla Wilma, höstflickan, går igenom grinden till kyrkogården för att besöka den morbror som hon aldrig fick träffa i livet. Lilla Wilma som kom till oss med hopp och glädje när hon föddes 18 dagar efter Johans död.

(klicka på fotot så ser ni närbild på underverket *säger en stolt mormor*)

Två år

Min älskade son - alltid så
glad och leende...

Här fick du din sista viloplats.

Till minne av dig.

I kärlek

Mamma

Tårar

"Hasta Manana"

Where is the spring and the summer
That once was yours and mine?Where did it go? I just don't know
But still my love for you will live forever

Hasta Manana 'til we meet again
Don't know where, don't know when
Darling, our love was much too strong to die
We'll find a way to face a new tomorrow
Hasta Manana, say we'll meet again

I can't do without you
Time to forget, send me a letter
Say you forgive, the sooner the better

Hasta Manana, baby, Hasta Manana, until then
Where is the dream we were dreaming
And all the nights we shared
Where did they go? I just don't know
And I can't tell you just how much I miss you

Hasta Manana 'til we meet again
Don't know where, don't know when
Darling, our love was much too strong to die
We'll find a way to face a new tomorrow

Hasta Manana, say we'll meet again
I can't do without you
Time to forget, send me a letter
Say you forgive, the sooner the better

Hasta Manana, baby, Hasta Manana, until then
Hasta Manana, say we'll meet again
I can't do without you
Time to forget, send me a letter
Say you forgive, the sooner the better

Hasta Manana, baby, Hasta Manana, until then

Jennys dikt - till minne av en älskad lillebror

PASS

För fem minuter sedan ringde Houari och berättade att han äntligen fått sitt pass.

Jag kan pusta ut...det har varit lite spänt och oroligt eftersom det närmar sig dagen för intervju på ambassaden och om inte passet kan visas upp då så blir det ingen intervju. Tyvärr är jag just nu så låg att jag inte kan bli riktigt riktigt glad. Saknar Johan så jag håller på att gå sönder och det känns som om jag inte vågar börja gråta för då kommer det aldrig att ta slut. Jag vet! Jag vet att det gör det men jag vågar ändå inte...inte idag...inte ikväll...inte den här timmen...*suckar*

Johan - kom tillbaka! Älskar dig härifrån till evigheten du underbara unge - mitt allt! Vill höra din röst, ditt skratt...allt!

Tunga dagar

Ja, det är det nu när det närmar sig den 12 oktober. Två år av sorg och saknad efter en älskad son - det går inte att beskriva hur ont det gör. Pratade med Jenny igår och vi konstaterade att det är värre i år än förra året. Undrar varför? Är det att det börjar gå upp för oss att det är sant att Johan är borta för alltid?

I mitt huvud snurrar tankar på en minneskonsert som jag vill anordna nästa sommar i Norbergs kyrka. Har kontakt med en underbar präst, Jörgen, som lovat tänka på om det är möjligt. Jag skulle vilja ha den speciellt för oss som förlorat barn men naturligtvis får vem som helst komma. Ja, planerna och idéerna är många och det återstår att se om de går att förverkliga men helt omöjligt ska det väl inte vara.

Idag är det en riktigt grå höstdag med regn som öser ner och en himmel som verkar vilja förbli mörk som natten. Sitter på mitt kontor och försöker att ändå njuta av mitt nya jobb som jag tror passar mig alldeles perfekt. Jag går numera med glädje till jobbet...

Mormors hjärta

imikimi - Customize Your World

Mormors lilla bonde

imikimi - Customize Your World

Grattis Linn och tack för detta underbara framträdande.

Mormors hjälte

imikimi - Customize Your World

Mormors prinsessa

imikimi - Customize Your World

Det närmar sig...

...den 12 oktober. Ängladagen. Dagen då min älskade son Johan valde bort det här livet. I år två år sedan...

Det gör ont! Det gör rent fysiskt ont i mig när jag tänker på att han är borta...vissa stunder förstår jag fortfarande inte att han verkligen är borta. Jag VET att vi kommer att mötas en dag igen men just nu, i det här livet, är han borta för alltid!!! Jag vill inte det. Jag vill att han ska vara här. Jag vill se honom mogna ännu mer. Jag vill se honom bilda familj, skaffa körkort, barn - ja, allt som hör livet till! Jag vill inte att han ska vara i en annan värld borta från oss. Hela mitt jag skriker efter honom - kom tillbaka, Johan! Kom tillbaka! Jag älskar dig så oerhört mycket. Du lilla snippen - min, för alltid, lilla pojke... Vad fick du inte gå igenom innan du tog steget? Alldeles ensam och övergiven måste du ha känt dig... DET gör ont att tänka på! Åh.....

Jag har lyckats med något som jag sällan gjort, nämligen att såra någon djupt. Det var absolut inte min mening och jag ångrar det jag skrev men när jag skrev det hade jag inte en tanke på att det skulle kunna såra. Jag ville bara förtydliga att den personen verkligen var behövd och efterlängtad och så blev det så jäkla fel. Det värsta är att vi fram tills det här hände har känt oss som själsfränder trots att vi aldrig mötts i verkligheten. Vår kontakt är via en mailinglista för föräldrar som på olika sätt mist sina barn och nu vet jag inte ens om jag vill vara med där längre. Tänk om jag sårar någon mer! Det vill jag inte och det är inte jag...jag är ingen som säger och gör saker så att andra blir ledsna...det händer i alla fall inte särskilt ofta. Ska fundera ett tag till men låter bli att skriva till listan så länge. Får använda denna min blogg istället för att få ur mig ord och tankar om min sorg och annat i livet.

Heaven is a place nearby

In the arms of an Angel

Ljus i mörkret

Ett ljus för alla våra barn...

Min 52-årsdag!

Lägger in bilder på vackra blommor som jag fick av Jenny och Mikael på min födelsedag den 18 september. Igår fick jag också ett paket från Algeriet (postgången???!!!) med en vacker arabisk klänning, foton och ett rörande gratulationskort från min älskade Houari. Låter er dela det också med mig...

Går trögt

Ja, just nu går det lite trögt att skriva här. Är inne i en intensiv period med bara jobb och sömn...mycket mer blir det inte... Kanske är det hösten som gör det - nej, förresten det är "kroniskt sorgsyndrom" som två av mina sorgesystrar döpt det till. Det är ett syndrom som vi som mist barn drabbas av och det är tyvärr obotligt.

Symtom:
* trötthet som är så svår att den påverkar livskvaliteten.
* tydligt försämrat minne eller tydligt ökade koncentrationssvårigheter
* vaknar utan att känna sig utsövd
* fysiska symtom som smärta, lätt illamående och trötthet
* även psykiska symtom som depression, känsla av misslyckande, skuld och ilska
* sociala symtom som rädsla för ensamhet, behov av att vara ensam samt en känsla av tomhet
* en känsla av att förlora kontrollen, eller som en form av hot, kränkning och förlust av människan själv
* upplevelser av ensamhet, hopplöshet, tomhet, förtvivlan och oförmåga att känna glädje

Ja, så här blev våra liv...

Naturligtvis har sorgen ändrat skepnad på de här snart två åren som gått sedan Johan lämnade mig. Visst kan jag idag skratta och känna att det når ända ner i magen även om de ögonblicken är korta...men de här symtomen som nämns finns med mig hela tiden och det är slående hur vi, mammor (kanske pappor också?) allesammans känner likadant i just detta även om vi var och en har vår individuella sorg. Undrar om det forskats på det här? I så fall borde väl bl a Försäkringskassan ta del av det - de som är så snabba att döma ut sjukskrivningar vid sorg och förluster.






Myspace Hugs Comments & Graphics

Fick en utmaning från Leena

Fem saker i min frys:

Majskolvar

Kycklingfilé

Kycklingburgare

Hallon

Matlådor
Fem saker i min garderob:

Kläder som är för små

Kläder som är nästan för små

Johans kostym

Kasse med tvättmedel och sköljmedel

Min vackra röda poncho

Fem saker i min bil:

Houaris fiskegrejer

Mjukisdjur

Harry Potter

CD-skivor

Paraplyer
Fem saker i min handväska:

Sminkväska

Medicindosett

Almanacka

Pennor

Tusen andra saker...

Änglar

Det kom en ängel till vårt hus en natt

Hon gav oss visdom och en dyrbar skatt

Med kärleksfulla händer vår kind hon smekte ömt

Hon viskade som vinden som om vi hade drömt

Låt alla tårar torka för ditt barn i natt

Tänk att tiden han var nära är en livets skatt

Jag lovar att vi vårdar honom ömt tills det är tid

för er att åter mötas och själarna får frid...

Den här versen fick jag av min dotter Jenny på min födelsedag. Vet inte vem som skrivit den men den är mycket vacker. Tack Jenny!