Mammas dag

Jag fick så fina Morsdagspresenter av min dotter Jenny. Vi firade redan igår eftersom hon jobbar hela dagen idag. Smaskade i oss god tårta och njöt för fullt.

Boken jag fick är nyutgiven och det är Prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Samnoj som skrivit den. En mycket vacker bok med många kloka ord...

Tack älskade Jenny!

Förändring

Livet är en resa och vi kan välja olika vägar - ibland har vi inte ens valet utan tvingas in på en väg som vi inte vill gå. Det hände mig när min son Johan tog sitt liv. Jag vill inte gå på en väg utan honom...denna sorgens och saknadens väg som är så tung! Nu kan jag inte välja bort den men jag kan välja att låta vägen kantas av små (ibland till och med stora) ljuspunkter. Ett sådant val har jag nyligen gjort och om du vill följa mig på den vägen så ska jag berätta...

Överviktig (men inte skitviktig) har jag varit i hela mitt liv. Mat har för mig blivit något som jag inte bara äter för att överleva rent fysiskt. Jag äter (mat, godis, fikabröd) för att jag är glad, ledsen, arg, uttråkad - ja det finns hur många anledningar som helst att stoppa i sig något. Det senaste året har jag totalt släppt kontrollen och det har satt sina spår. Tydliga spår på vågen och i knäna och i måendet överhuvudtaget. Konditionen är lika med noll och det blir som en ond cirkel...ju fler kilon desto mindre orkar jag röra mig.

För några veckor sedan träffade jag min nya husläkare (jag hoppas i alla fall att jag ska få behålla en och samma läkare) och bad honom då skriva en remiss för en gastric by pass-operation. Jag har efter mycket "tänk" hit och dit bestämt mig för att det är vad jag vill och behöver för att få en chans att leva igen. Jag vet att det krävs mer än operation och jag kommer att få jobba stenhårt med mig själv för att lyckas men kommer att klara det! Det finns risker och komplikationer med operationen men det finns det med den övervikt jag har också så...

Remissen är skickad och jag har fått kallelse till kirurgen för bedömning. Då "mitt" sjukhus har över ett års väntetid så kommer jag att få möjlighet att opereras på Sophiahemmet i Stockholm OCH det kan troligen ske i början av hösten redan. Det känns bra att stenen nu är satt i rullning...

One More Angel

Längtar efter att...

...ha någon att luta mig mot...någon som ser sorgen i mina ögon och torkar mina tårar...

Lars Demian - På den andra sidan

Hittade just den här låten med en text som jag tycker om...

Morgonen gryr

Ja morgonen gryr och jag önskar jag satt vid det hav som syns på bilden...att jag fick sitta där och invänta solen i hela dess glans och värme, doppa tårna i vattnet, kanske till och med våga mig på ett dopp. Men än är det för kallt - våren och med den värmen vill sig inte riktigt. Lika segt som alltid och vi väntar och väntar och förfasar oss över att det är så kallt och ruggigt. Sommaren kommer när tiden är inne, det är ett som är säkert, och den som väntar på något gott...

Min sömn lämnar mycket övrigt att önska, eller rättare sagt så är det väl mina sömnvanor som borde ändras. Jag borde ha mer rutiner! Fy mig som vågar mig på att leva utan rutiner! Är det bra eller dåligt? Tja så här i min tid av att leva i arbetslöshetens svarta avgrund (:-)) så tycker jag att det är ganska skönt att leva utan rutiner. Livet när man arbetar är så inrutat så det är skönt att slippa den biten. Men det kvarstår att jag borde ha bättre sovvanor för att kanske bli utsövd och må lite bättre. Som det nu är så sover jag några timmar i taget, är uppe stundvis på nätterna och äter och/eller ser på tv - känner att jag inte mår bra av att inte få en natts sammanhängande sömn.

På tisdag ska jag i alla fall till doktorn och jag hoppas på att det blir ett positivt möte och att jag får hjälp till livskvalité. Har bestämt mig för en sak men ska berätta mer om det när jag vet om farbror doktorn tycker detsamma...

Om änglar kunde...

Om änglar kunde skicka brev...

Jag vet att du saknar mig. Om jag bara kan säga till dig vad du betytt för mig. Hur du förtrollat mig sedan jag var liten. Du tillhör allt det som jag älskar. Det finns en sak jag skulle vilja mest av allt just nu. Jag skulle så gärna vilja komma och ge dig friden. Den frid du såväl behöver. Om jag kunde skulle jag komma ner och befria dig så jag skulle se de ögon som jag växte upp med. Sen skulle jag befria alla föräldrar som mist sina barn. Men jag sitter här och på andra sidan och kan bara se på. Om jag kunde skulle jag vilja säga till dig att allt är bra nu. Det är bra här och bra att jag har dig kvar. Vi har ju fortfarande våra stunder kvar. För du vet väl att jag är hos dig när du drömmer. Du vet väl att jag är hos dig när du minns mig. Men jag har något viktigt att säga dig. Jag vill att du ska leva mamma. Jag vill att du ska minnas mig, men jag vill att du ska leva igen. Det är viktigt för mig. Det är viktigt att du lever. Kan du göra det, så ses vi sen istället.

Jag älskar dig.

Din son

Text: Anonym mamma

Jag lånade det här inlägget från min sorgesyster Gunillas blogg då det var okej för henne. Brevet är så fint och jag tror att det uttrycker precis vad våra söner och döttrar på andra sidan vill säga oss.

Ni är saknade

Den här underbara låten får mig att tänka på alla ungdomar som dog i Göteborgsbranden. Jag vet inte riktigt varför men tror att den spelades i något sammanhang som hade med branden att göra.

Jag tänder idag ett ljus för alla unga som lämnat detta liv och tillägnar dem den här musiken - ni kommer alltid att vara saknade av era nära och kära...

Kom tillbaka!

Hörde just den här underbara låten på TV - och att lyssna på texten gör att den tunna sårskorpan släpper och saknaden väller fram. Jag vill inte vara Änglamamma - jag vill vara en alldeles "vanlig" mamma som följer mina barns väg genom livet. Jag vill inte känna smärtan av att aldrig mer få se min yngste son och av att veta att jag aldrig mer kommer att kunna berätta för honom att jag älskar honom. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!!

Johan - du underbara pojke - varför? Du och jag mot världen...minns du? Var med mig till den sista dagen här...ta emot mig när jag kommer över till den andra stranden... Älskar dig härifrån till evigheten!

/Mamma