torsdag 2 september 2010

HALLELUJAH , (shrek song)

Sonja Aldén & Uno Svenningsson - Du är en del av mig

Henrik Åberg - Du är alltid en del utav mig (Full version!!)

torsdag 1 juli 2010

Vi ses igen!

Till min Änglason Johan - vi ses igen...saknar Dig!

Mamma

onsdag 16 juni 2010

Johan Änglason 830616-061012

Idag skulle du blivit 27 år Johan...undrar hur ditt liv sett ut om det fortsatt... Det är en tung dag, din födelsedag, och jag önskar att jag slapp gå till en grav med de blommor som du ska ha. Samtidigt är jag så lycklig och tacksam för de år jag fick med dig och jag är så stolt att just jag fick bli din Mamma.

Jag är säker på att du visade mig vägen för att hitta den här sorgliga, men vackra, visan...den handlar väl om dig och dina tankar...du vill att jag ska förstå...

Älskar dig - härifrån till evigheten.

/Mamma

söndag 30 maj 2010

Mammas dag


Jag fick så fina Morsdagspresenter av min dotter Jenny. Vi firade redan igår eftersom hon jobbar hela dagen idag. Smaskade i oss god tårta och njöt för fullt.
Boken jag fick är nyutgiven och det är Prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Samnoj som skrivit den. En mycket vacker bok med många kloka ord...
Tack älskade Jenny!

fredag 28 maj 2010

Förändring


Livet är en resa och vi kan välja olika vägar - ibland har vi inte ens valet utan tvingas in på en väg som vi inte vill gå. Det hände mig när min son Johan tog sitt liv. Jag vill inte gå på en väg utan honom...denna sorgens och saknadens väg som är så tung! Nu kan jag inte välja bort den men jag kan välja att låta vägen kantas av små (ibland till och med stora) ljuspunkter. Ett sådant val har jag nyligen gjort och om du vill följa mig på den vägen så ska jag berätta...
Överviktig (men inte skitviktig) har jag varit i hela mitt liv. Mat har för mig blivit något som jag inte bara äter för att överleva rent fysiskt. Jag äter (mat, godis, fikabröd) för att jag är glad, ledsen, arg, uttråkad - ja det finns hur många anledningar som helst att stoppa i sig något. Det senaste året har jag totalt släppt kontrollen och det har satt sina spår. Tydliga spår på vågen och i knäna och i måendet överhuvudtaget. Konditionen är lika med noll och det blir som en ond cirkel...ju fler kilon desto mindre orkar jag röra mig.
För några veckor sedan träffade jag min nya husläkare (jag hoppas i alla fall att jag ska få behålla en och samma läkare) och bad honom då skriva en remiss för en gastric by pass-operation. Jag har efter mycket "tänk" hit och dit bestämt mig för att det är vad jag vill och behöver för att få en chans att leva igen. Jag vet att det krävs mer än operation och jag kommer att få jobba stenhårt med mig själv för att lyckas men kommer att klara det! Det finns risker och komplikationer med operationen men det finns det med den övervikt jag har också så...
Remissen är skickad och jag har fått kallelse till kirurgen för bedömning. Då "mitt" sjukhus har över ett års väntetid så kommer jag att få möjlighet att opereras på Sophiahemmet i Stockholm OCH det kan troligen ske i början av hösten redan. Det känns bra att stenen nu är satt i rullning...

torsdag 13 maj 2010

Längtar efter att...

...ha någon att luta mig mot...någon som ser sorgen i mina ögon och torkar mina tårar...

måndag 10 maj 2010

Lars Demian - På den andra sidan

Hittade just den här låten med en text som jag tycker om...

Morgonen gryr



Ja morgonen gryr och jag önskar jag satt vid det hav som syns på bilden...att jag fick sitta där och invänta solen i hela dess glans och värme, doppa tårna i vattnet, kanske till och med våga mig på ett dopp. Men än är det för kallt - våren och med den värmen vill sig inte riktigt. Lika segt som alltid och vi väntar och väntar och förfasar oss över att det är så kallt och ruggigt. Sommaren kommer när tiden är inne, det är ett som är säkert, och den som väntar på något gott...

Min sömn lämnar mycket övrigt att önska, eller rättare sagt så är det väl mina sömnvanor som borde ändras. Jag borde ha mer rutiner! Fy mig som vågar mig på att leva utan rutiner! Är det bra eller dåligt? Tja så här i min tid av att leva i arbetslöshetens svarta avgrund (:-)) så tycker jag att det är ganska skönt att leva utan rutiner. Livet när man arbetar är så inrutat så det är skönt att slippa den biten. Men det kvarstår att jag borde ha bättre sovvanor för att kanske bli utsövd och må lite bättre. Som det nu är så sover jag några timmar i taget, är uppe stundvis på nätterna och äter och/eller ser på tv - känner att jag inte mår bra av att inte få en natts sammanhängande sömn.

På tisdag ska jag i alla fall till doktorn och jag hoppas på att det blir ett positivt möte och att jag får hjälp till livskvalité. Har bestämt mig för en sak men ska berätta mer om det när jag vet om farbror doktorn tycker detsamma...

fredag 7 maj 2010

Om änglar kunde...


Om änglar kunde skicka brev...

Jag vet att du saknar mig. Om jag bara kan säga till dig vad du betytt för mig. Hur du förtrollat mig sedan jag var liten. Du tillhör allt det som jag älskar. Det finns en sak jag skulle vilja mest av allt just nu. Jag skulle så gärna vilja komma och ge dig friden. Den frid du såväl behöver. Om jag kunde skulle jag komma ner och befria dig så jag skulle se de ögon som jag växte upp med. Sen skulle jag befria alla föräldrar som mist sina barn. Men jag sitter här och på andra sidan och kan bara se på. Om jag kunde skulle jag vilja säga till dig att allt är bra nu. Det är bra här och bra att jag har dig kvar. Vi har ju fortfarande våra stunder kvar. För du vet väl att jag är hos dig när du drömmer. Du vet väl att jag är hos dig när du minns mig. Men jag har något viktigt att säga dig. Jag vill att du ska leva mamma. Jag vill att du ska minnas mig, men jag vill att du ska leva igen. Det är viktigt för mig. Det är viktigt att du lever. Kan du göra det, så ses vi sen istället.

Jag älskar dig.

Din son

Text: Anonym mamma
Jag lånade det här inlägget från min sorgesyster Gunillas blogg då det var okej för henne. Brevet är så fint och jag tror att det uttrycker precis vad våra söner och döttrar på andra sidan vill säga oss.

onsdag 5 maj 2010

Ni är saknade

Den här underbara låten får mig att tänka på alla ungdomar som dog i Göteborgsbranden. Jag vet inte riktigt varför men tror att den spelades i något sammanhang som hade med branden att göra.

Jag tänder idag ett ljus för alla unga som lämnat detta liv och tillägnar dem den här musiken - ni kommer alltid att vara saknade av era nära och kära...

lördag 1 maj 2010

Kom tillbaka!

Hörde just den här underbara låten på TV - och att lyssna på texten gör att den tunna sårskorpan släpper och saknaden väller fram. Jag vill inte vara Änglamamma - jag vill vara en alldeles "vanlig" mamma som följer mina barns väg genom livet. Jag vill inte känna smärtan av att aldrig mer få se min yngste son och av att veta att jag aldrig mer kommer att kunna berätta för honom att jag älskar honom. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!!

Johan - du underbara pojke - varför? Du och jag mot världen...minns du? Var med mig till den sista dagen här...ta emot mig när jag kommer över till den andra stranden... Älskar dig härifrån till evigheten!

/Mamma

torsdag 29 april 2010

Tårar från himlen

Sammanfattning

Oj, vad tiden går... Jag har haft skrivkramp men nu har tankarna på att återuppta bloggandet blivit mer intensiva och återkommande så jag gör ett trevande försök idag. Mycket, för att inte säga massor, har hänt sedan senaste inlägget och jag försöker göra en sammanfattning.

Det har hänt två stora viktiga saker i mitt liv: jag har sagt upp mig från jobbet och jag har flyttat till Småland. Många sätter kaffet i vrångstrupen när jag berättar att jag själv sagt upp mig...hur kan man vara så galen och göra något sådant när arbetsmarknaden ser ut som den gör?! Jag gjorde det för att jag är "så galen" att jag vill ha livskvalité! När livet bara består av jobb och sömn då är det något som är fel. Jag tror inte vi är skapta hit till jorden för att leva så...

Har nu äntligen nära till barnbarn (i alla fall en del av dem...kunde jag klona mig så jag kunde vara nära alla så vore det det ultimata) och det livar upp min tillvaro. Trots värk och stelhet i kroppen och en i vissa stunder förlamande trötthet så väcks livsandarna av dessa sprudlande livsbejakande ungar! Jag är så glad och känner mig så lyckligt lottad för att de finns i mitt liv. De ger anledning till att försöka stanna kvar här en stund till...

Krämporna har förvärrats efter att jag slutat jobba men det tror jag helt enkelt beror på att nu finns tid att känna efter och kroppen berättar vad själen inte riktigt förstått - ta det lugnt, ta hand om dig, be om hjälp... Har en, som jag tror, positiv läkarkontakt framför mig och jag hoppas på att få stöd och hjälp på flera sätt. Främst kanske jag behöver "sortera och prioritera" - vad kan jag själv göra något åt? vad kan sjukvårdande insatser göra? vad ska jag/vi börja med? osv osv

Avslutar dagens inlägg med några bilder från marknaden som vi var på i lördags där mina två yngsta barnbarn roade sig med det som alla barn i alla tider alltid har älskat...

Ha en underbar dag!




onsdag 3 mars 2010

Ett ljus för en älskad och saknad Mamma, Mormor, Syster...


Tänder ett ljus för Tina Marie som begravs idag. Mina tankar går till dina nära och kära. Jag vet att du vakar över dem. Vi möttes en liten liten stund av våra liv men du lämnade spår i mitt hjärta för alltid. Vila i frid.

tisdag 2 februari 2010

Johan - var det så här?

Jag tänker ge mig ut på en lång resa,
troligen dröjer det innan vi ses igen.
Det är inget förhastat beslut,
jag har umgåtts med planen länge,
fast jag inte kunnat säga det öppet förrän nu.

Jag har ordnat en mängd detaljer i samband med färden,
jag har förberett allt utom själva resrouten:
vart det slutligen bär hän får jag söka leta ut efter hand.
Jag far bort för att söka något i mig själv som jag aldrig fick tag i här.

Jag tycker det ropas efter mig långt borta, jag vill dit.
Jag tror mig i stånd att fördra en hel del besvärligheter för att
komma fram.
Jag tror mig så lätt om hjärtat, en tyngd har fallit från mitt bröst.
Det är som om en stor glädje väntade på mig någonstans.

(Ur Sonat, 1929, Hjalmar Gullberg)

söndag 24 januari 2010

Tar det aldrig slut?



Idag miste en familj en kär son. Det är andra sonen som de mister sedan i höstas. Hur kan det vara möjligt att vissa ska drabbas så hårt? Mina tankar går till föräldrar och syskon som finns kvar och jag ber för att de ska få kraft och styrka att gå vidare.
Tänder ljus och ber också för den person i min närhet vars son börjat med droger...inte en gång till, vännen. Det räcker att du mist ett barn i den djungeln... Love you!

torsdag 21 januari 2010

Änglakort

En kort tid efter min son Johans död tog min vän Sonja med mig på en Änglakurs i Stockholm. Jag fick där i min hand en underbart vacker änglakortlek designad av Doreen Virtue som visar oss de underbaraste bilder av änglar.

Jag fick lära mig att aldrig ställa ja- eller nejfrågor utan istället fråga änglarna "Vad tycker ni att jag behöver veta om...?" Vår kursledare Branka berättade att änglarna finns runt oss hela tiden och de bara väntar på att vi ska be dem om hjälp. Vi måste be dem! och vi kan be dem om vad som helst bara det kommer från vårt hjärta. Ibland hjälper de oss på annat sätt än vad vi bett om men det kan bero på att de ser att vi behöver något annat än vad vi själva trodde.

Vid det här aktuella kurstillfället var jag fortfarande i något slags chocktillstånd och alla mina tankar kretsade kring Johan och hur livet skulle kunna gå vidare...om det kunde gå vidare...

Jag ställde frågan till änglarna "Vad tycker ni att jag behöver veta om Johan?" och så lade jag tre kort ur min blandade och kuperade lek, tre kort tagna på måfå ur leken... Jag minns bara två av korten och det var de som du kan se här nedan.


Ängeln Sonya ger mig meddelande från min älskade avlidna: "Jag är lycklig, har frid, och jag älskar dig väldigt mycket. Var snäll och oroa dig inte över mig."
Ängeln Opal berättar att "Dina barn på jorden och i himlen är lyckliga och väl omhändertagna av Gud och änglarna".

Kan ni förstå att jag fick de kort jag behövde just i den stunden? Vem styrde det? Ja i min värld så är det änglarna själva!

PS tänkte ni på vad min väninna som tog mig med på kursen heter...ja, just det...Sonja...

söndag 17 januari 2010

Än en gång...

Hittade den här i en av mina sorgesystrars blogg...älskar den här låten som är en hyllning till alla Mammor. Blev extra förälskad i den underbara mannen som sjunger...känner mig alltid glad när "stora" människor blir hyllade och får visa att de kan! Man behöver inte vara smal och se ut som fotomodell eller filmstjärna! Se på honom - han har själ!

fredag 15 januari 2010

Från mitt hjärta

En text som kunde komma från mitt hjärta...till en viss person...just så här är det, kära DU!

fredag 8 januari 2010

söndag 3 januari 2010

För Ludmilla och bebis







Tänder ljus för min sorgesyster Änglamamman Ludmilla och för hennes lilla bebis. Sänder styrketankar och ber om att allt ska gå bra, Ludmilla.

Ni som vill följa Ludmillas kamp mot den cancer som drabbat henne kan följa länken till hennes blogg (se längre ner här på sidan).

Nedräkning


Ja, nedräkningen har börjat och jag har änglarna som bär mig med på resan.

3 januari idag och målet för dagen är att tvätta och försöka få färdigt bilderna på min lägenhet så jag kan sätta ut annons på Blocket. Dotter och svärson i Småland letar lägenhet för fullt så allt måste sättas i rullning även från mitt håll.


I morgon väntar arbete igen men jag tänker ge mig den på att inte låta mig stressas på något sätt den tid som jag har kvar. Ska ta allt med ro, lite lagom tillbakalutad och iakttagande :-) Vad skulle kunna hända...att jag får sparken? Knappast! Jag behöver nu min energi till att börja på det nya. Det som ska ge mig livslust och en känsla av mening med livet igen. Allt ter sig så rätt, så spännande...jag är inte rädd, jag kan flyga...












Genom att adoptera denna droppe & placera den på Er hemsida, visar ni er sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i ensamhet...