torsdag 24 september 2009

Man of the Hour








Tidal waves don't beg forgiveness
Crashed and on their way
Father he enjoyed collisions; others walked away
A snowflake falls in may.
And the doors are open now as the bells are ringing out
Cause the man of the hour is taking his final bow
Goodbye for now.

Nature has its own religion; gospel from the land
Father ruled by long division, young men they pretend
Old men comprehend.

And the sky breaks at dawn; shedding light upon this town
They'll all come 'round
Cause the man of the hour is taking his final bow
Goodbye for now.

And the road
The old man paved
The broken seems along the way
The rusted signs, left just for me
He was guiding me, love, his own way
Now the man of the hour is taking his final bow
As the curtain comes down
I feel that this is just goodbye for now.

Öppet brev till Alex.

Den här låten betyder något alldeles speciellt för mig. Johans goda vän Alex berättade att han spelade den om och om igen efter Johans död och att det gav honom tröst. Johan och Alex som skulle fira jul tillsammans det året, 2006, med pizza och Harry Potter film...så blev det inte... Gör mig ont om dig Alex, som miste din vän, min son - jag vet att du var så otroligt viktig för honom. Jag är dig evigt tacksam för att du fanns för Johan och för att du hedrade honom genom att komma till begravningen trots att du hade långt att åka. Hoppas allt går bra för dig och att du, eller någon som känner dig, förmedlar det här till dig. /Johans Mamma

lördag 19 september 2009

Alltid...

Jag fick ett budskap via Facebook


Just rest for a moment. It's OK. Yes, things are crazy, yes, the world is going nuts. Yet, deep underneath the stormy waves, there, in the core of your being, there is pure silence, pure love. And ... it's ... just ... OK.

Tack Eva!

Jag fick ett brev med ett kort och en tavla från en av mina käraste väninnor. Kärv och bitchig kan hon vara men har ett hjärta av guld. Dessutom är hon klok som få men det kan jag inte säga henne för då blir hon så mallig :-)
På tavlan är det en ängel och texten:


Släpp taget

Bär inte någon genom livet utan släpp taget


Kanske den du burit först ramlar.


Men han lär sig att krypa, kanske gå och

kanske han springer förbi dig.


Det är när du unnar honom det

som du gör din fina insats som medmänniska.


...och tänk det gav resultat direkt...

fredag 18 september 2009

53-årsdagen

Ja, så är den här - 53-årsdagen...börjat som alla andra dagar. Nej nu ljög jag! Den började med att jag öppnade paket i sängen. Hade innan dess vänt och vridit mig i sängen en bra stund och fantiserat om vad som kunde vara i paketen som kom med posten. Till slut var det nästan dags att gå upp ändå så jag tände lampan och började slita i paketen. Gissar att det var barnbarnen som slagit in åtminstone två av dem för det var mer tejp än papper. Har ni någon gång försökt riva av tejp med handkraft? Då vet ni att det inte går! Men jag lyckades öppna paketen och fick så fina presenter...en som jag gissar att Wilma (snart 3 år) gjort själv. Jag vet inte vad det är och kan inte beskriva den (ska fota och låta er gissa) men ska lite diskret fråga hennes mamma innan jag pratar med henne själv. Så fick jag en "mamma-barn-ängel" till min änglasamling samt ett änglasmycke. Jag är SÅ glad över mina presenter. Är barnsligt lycklig när jag får paket men det kanske redan framgått.

Jag har ju också fått två fina kort; ett från barnbarnen i Halland och ett från dotter Jenny och hennes man. Delar de tryckta texterna på korten med er:

"Ett läkande ljus

Jag önskar jag hade en sådan förmåga
att tända en hälsans läkande låga

Då skulle den särskilt för dig få brinna
- få allt det onda att försvinna

Den skulle se till att kurvan vänder
och att du får omsorg av goda händer

Dag och natt hos dig den skulle vaka
och ge dig all kraft att få hälsan tillbaka"

"En mormor

När mamma vill ha råd har mormor ofta svar
för hon kan ösa ur all kunskap som hon har

Hon ställer ofta upp när kaos hopar sig
för barnbarn gör det svårt att bara säga nej.

När barnbarn växer upp finns mormor där som stöd
Sin kärlek och sin tid hon ger i överflöd

Och fast det sällan sägs är tacksamheten stor
att ha en sådan skatt som mammas goa mor."

torsdag 17 september 2009

Överraskning


Igår låg det en paketavi och väntade innanför dörren när jag kom hem. Trött och sliten var jag men eftersom jag är den mest nyfikna kvinnan i det här huset så var jag bara tvungen att klä på mig igen och åka ner till ICA och hämta paketet. Det var från familjen i Halland - dvs min äldsta dotter och hennes familj. Öppnade det fort fort när jag kom hem och inuti ligger det tre små fint inslagna presenter (jag har födelsedag i morgon fredag) och jag lovar att jag inte har öppnat dem. Det ska jag göra i morgon bitti, i sängen, när jag sjunger "Ja må jag leva" för mig själv.

Däremot har jag läst de tre korten som var med och tårarna rann. Det är så mycket kärlek och omtanke i dem... Min födelsedag ger mig alltid ångest! Är kanske larvigt barnslig men tycker så otroligt synd om mig själv när ingen kommer till mig...och det gör det oftast inte. Det blir också så påtagligt att Johan fattas. Johan som kom ihåg att gratulera och som gav så speciella presenter...*ler genom tårar*...det var inte alltid de var så fina och önskade men han själv tyckte att han köpt något jättebra och det var väl det som var det viktiga. Han kom ihåg och han gjorde så gott han kunde! Älskade unge - kom och ät tårta med mig i morgon!

Jag vill idag dela texten från ett av korten från Jenny med er. Rubriken är

Till dig som förlorat ett barn.

"Den svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid har ryckts bort.

När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt

I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder

Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge"

På baksidan kortet har Jenny skrivit: "Min älskade mamma... Önskar att vi kunde vrida tillbaka tiden, många är frågorna Varför?

Hur går livet att leva vidare? Önskar att vi aldrig skulle behövt uppleva den 12:e oktober 2006. Önskar att du ska hitta ditt sätt kunna leva ett drägligt liv igen...

Älskar dej.

Puss från Jenny.

Älskar dig också gumman!

tisdag 15 september 2009

måndag 14 september 2009

Det gör ont!

Det går trögt med bloggandet. Orden vill inte komma till mig och det gör mig också ont för jag vet att skrivande kan vara så läkande. Kanske är det prestationsångest? Äsch, jag vet inte och det får väl vara som det är. Tids nog kommer orden vällande som lava ur en vulkan och då ni...då blir ni (alla två) riktigt trötta på allt läsande som ni då måste ta till...

Livet som singel börjar idag. Ja, jag vet! Jag skrev tidigare att vi flyttade isär men man kan väl ändra sig! Flera gånger till och med...eller ändrat mig har jag inte gjort alls men jag vill inte kasta ut mannen på gatan. Igår gick han! Jag tror att han tror att han ska få komma tillbaka den här gången också (och varför skulle han inte tro det?) för någon packning tog han inte med sig. Nu är det så att jag vet något som han inte vet och det är att den här gången är jag helt säker på min sak! Jag kommer inte att falla tillbaka igen, vare sig av passion eller av medlidande, nej, jag vill vara ensam med mina två nya familjemedlemmar Lukas och Sussi (nej Stina). Två katter som jag och en väninna har delad vårdnad om...fast jag tror att de mest kommer att bo hos mig.

Rubriken idag är "Det gör ont!" - och jag försöker undvika att skriva om det... Jag saknar Johan! That´s it!

onsdag 9 september 2009

Utmaning

Jag har fått en utmaning från Gunilla - att beskriva hennes blogg med ett enda ord. Svårt att göra det men det ord jag vill ge henne är AKTUELL.



Du ska även länka till den du fick utmaningen av. Nu skickar jag utmaningen vidare till

tisdag 8 september 2009

Har just nu inte så många ord som kommer ut...mest känslor...jobbigt, ont, saknad, ensamhet, sorg men ändå ett leende, ett skratt då och då...

Ger er (och mig själv) ett dagens ord i alla fall:


"Gråten är ett uttryck för din inre smärta och gör dig gott. Håll inte tillbaka tårarna, utan låt dem rinna. De hjälper dig att må bättre."





tisdag 1 september 2009

Vila i frid, Jerry.


Ett ljus för Jerry, 20 år, som tog sitt liv. Önskar frid till dig och din familj - jag gråter med er.


Önskar att ni unga fick framtidshopp så att ni orkar leva vidare när allt blir svart - det finns ljus i mörkret...där framme...ser ni? Inget är så illa så det inte går att reda ut!


Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och något alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer

/Alf Henriksson




Genom att adoptera denna droppe & placera den på Er hemsida, visar ni er sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i ensamhet...