fredag 1 augusti 2008

Augusti


Tänk att det redan är augusti. Jag förstår inte riktigt vart tiden tar vägen men å andra sidan får vi ju ny tid...hela tiden kommer det ny tid...


Känns segt och jobbigt just nu. Går här i min lilla bubbla och kämpar för att inte fastna i den. Det skulle vara så lätt men någonstans så finns det en glöd som säger att jag inte vill. Jag vill vara med i livet så gott det nu går och allt kommer att ordna sig. Min starka tro på att allt har en mening håller mig uppe. Trots min djupa tunga sorg efter Johan, åh vad jag saknar dig pojken min, så har jag mycket att glädjas åt. Mina underbara barn och barnbarn som ger ljus i tillvaron. Ett bra nytt jobb som väntar, goa arbetskamrater och mina vänner. Jag har tak över huvudet, en man som älskar mig... Ja, det går faktiskt att leva vidare och då menar jag utanför min lilla bubbla. Den kan jag ha som reservplats att använda ibland när det "vanliga" livet känns tungt. Ungefär som ett sommartorp dit man åker för att vila och återhämta sig...


Ska försöka ta reda på tvätten från igår nu och städa lite. Lunch kommer att intas på Dicken´s tillsammans med några kollegor - så har jag i alla fall en hållpunkt idag.

1 kommentar:

Anonym sa...

Precis så är det , utanför bubblan finns det ändå ett liv, fast jag trodde inte det för några år sedan. varm kram till dig Harriet och jag hoppas att det löser sig med din älskade kram från Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad





Genom att adoptera denna droppe & placera den på Er hemsida, visar ni er sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i ensamhet...