Ja, det känns som en god morgon. Börjar jobba idag efter fyra veckors semester och det känns skönt att få komma igång igen. Tid att tänka på annat än saknaden efter min man, tid att fylla med något. Återgår till mitt gamla jobb nu till att börja med - oklart när jag går över på det nya som integrationssamordnare.
Hälsade på Houari i måndags och fick kraft av att träffa honom. Känner mig full av tillförsikt och tro på en framtid med honom trots motgången nu, Det finns olyckskorpar som kraxar i mitt öra men jag lyssnar inte mer på det. Som vanligt går jag min väg och tänker att det som är meningen det kommer att ske. Det kan varken jag eller någon annan styra. Jag är värd att älskas och Houari älskar mig och jag honom - så enkelt är det just nu. Inch allah, som Houari säger...som gud vill.
Det känns som om hösten är här redan - kan det verkligen vara möjligt? Regn och rusk och tid för tända ljus. Jag klagar inte för det är på något sätt min tid. Jag älskar mörkret då jag kan tända levande ljus överallt. Jag älskar ruskväder för då finns inget krav på att gå ut (mer än nödvändigt förstås).
Nu ska jag fixa lite innan jag åker till jobbet. Undrar hur min posthög ser ut men egentligen vet jag att jag inte behöver oroa mig. Maria, min kollega, har säkert varit effektiv som vanligt *ler* - eller hur?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar