Äntligen måndag

Just nu är det verkligen så att jag kan säga "Äntligen måndag". Jobbet väntar och det är det som håller mig uppe. Och besöken hos Houari förstås...jobbigt när vi ska skiljas för jag tänker varje gång att nu är det sista gången innan han åker till Algeriet. Jag var hos honom i lördags och vi hade några underbara timmar tillsammans. Jag hade mat med mig så Houari var lycklig - det är väl lite si och så med maten där han är och mycket får han avstå ifrån då det inte är halal.

Igår gick jag in i min bubbla...tillbringade dagen vid datorn och i soffan förutom en kort visit i tvättstugan där jag fick igång två maskiner. Orkade inte ens ta mig tillbaka för att hämta upp tvätten så det fixade jag nu på morgonen. När jag la mig i sängen igår kväll så tänkte jag att jag kommer aldrig upp mer...stel och eländig var jag då jag knappt rört mig på hela dagen. Phuuuuu!!! Jag måste börja röra på mig! Har förresten ställt diagnos på mig själv. Jag har alldeles säkert fibromyalgi...ont ont ont, stel stel stel...

Idag blir det förhoppningsvis klart med resedokumentet för Houari. Bra det, för då kan det börja hända något, dvs biljetter beställas och han kan resa till. För hur tungt det än är så måste han ju tillbaka till Algeriet och det är först då som processen att få komma tillbaka till Sverige kan börja. Måtte han få uppehållstillstånd...vågar knappt tänka tanken på att inte...