
Jag är tacksam över att Mamma fanns på andra sidan stranden och tog emot Johan när han kom. Vad förvånad hon måste ha blivit att ett av hennes barnbarn kom efter så snabbt...eller visste hon redan...??? Kanske hämtade hon honom när det var dags så att han slapp göra den sista resan ensam... Ja, så vill jag tro - Mamma hämtade Johan när det var hans tid. Hon tog hans hand så han kände sig trygg och så följdes de åt på den väg som Mamma redan gått någon månad innan. Det känns tryggt att veta...MEN jag saknar dem båda så mycket att det gör ont i kropp och själ!
2 kommentarer:
Kram från mig en medmänniska.
April är också en tuff månad för mig.
Kramar om dig hårt...
Skicka en kommentar