Vår Caprice

Idag ska jag och min man till Lindesberg. Vi har fått fribiljetter till en vår caprice med manskören i Lindesberg och det bjuds säkert på flera överraskningar där, bl a hemlig artist. Jag vet inte så mycket mer än att vi ska vara där kl 14.00 så jag får återkomma och berätta om hur det var.

Helgen har gått i stillhetens tecken som det nästan alltid gör. Är stressad i tankar och själ - mycket jag funderar på och undrar hur det ska bli. Det är bara jag som kan ta beslut och fast jag vet att det inte går att stressa fram saker så vill jag skynda på. Håller i mig själv för att inte rusa iväg och göra något som jag sedan ångrar.

Har Johan med mig mer än vanligt, försöker hålla ifrån mig gråten trots att jag vet att den förlöser...det känns bara som om energin inte skulle räcka till alla tårar som vill ut. Ser på hans foto och kan inte förstå, kan inte fatta att lillpojken är borta, att allt är för sent, inget går att ändra på längre...FAN FAN FAN - jag vill ha honom tillbaka!!! Det kan inte vara sant att jag ska leva resten av det här jordelivet utan ett av mina barn! Hur blev det så här? Kunde ingen ha förvarnat mig så jag kunde ha stoppat tiden, gjort saker annorlunda... Lilla ängel - den enda trösten är att DU har det bra nu. Sorgligt är att du inte fick ha det bra här på jorden. Att du inte fick uppleva riktig äkta kärlek, att få bli pappa, att få ett arbete, att lära känna alla dina syskonbarn...Allt det togs ifrån dig på grund av...ja, vad???

Jag älskar dig Johan - härifrån till evigheten!