
Idag en vecka sedan Houari blev förd ut ur det här landet och bort från mig. En vecka som varit oändligt lång och näst intill outhärdlig...och nu kom en helg som är ännu värre. Jag som alltid försöker finna en mening med allt har svårt att göra det nu. Tycker oerhört synd om mig själv och tillåter mig att göra det. Om jag skulle försöka finna en mening med att Houari och jag skulle behöva gå igenom det här så skulle det möjligen vara att jag ska lära mig att vara rädd om det jag har, vara rädd om vår relation...mer än vad jag varit hittills. Jag är inte lätt att leva med nu för tiden, det är jag oerhört medveten om, och Houari är stark som fått stå ut med många elakheter från min sida.
Tack vare Eva, som skickar små trevliga sms till mig, så åkte jag igår kväll och köpte mig en vacker röd ros att ha på frukostbordet. Jag har faktiskt ätit frukost vid mitt köksbord varje morgon Eva, sedan du fick in mig på "tahandomdigsjälvpåettenkeltsätt-tankar". Idag gick jag till och med en liten promenad efter frukost - helt otroligt!
Nu måste jag rusa (hmmm...) till tvättstugan och hänga tvätt...återkommer säkert under dagen...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar