Jag vill berätta

I början av sommaren kom Houari hem en dag och sa att han sprungit på en journalist från vår lokala tidning. Houari hade berättat om hotet om utvisning m.m. Vi köpte tidningen några gånger efter detta men hittade aldrig någon artikel om detta och jag glömde bort händelsen. En kort tid efter att polisen hämtade Houari till förvaret så kom artikeln i tidningen. Det var en halv sida där Houari berättade sin historia...om att han var sambo med mig och att han varit i Sverige i åtta år...

När jag kom hem idag och parkerade bilen kom en främmande kvinna fram till mig. Hon berättade att hon läst om vår tragedi och att hon hade tänkt så mycket på oss. Jag berättade för henne att Houari blev utvisad i lördags och då fylldes hennes ögon av tårar. Jag kramade henne och tackade för hennes varma medkännande ord och vi pratade en stund om flyktingpolitiken i vårt land. Jag lämnade henne med ett leende på läpparna och gick med lätta steg till min port. Jag vet det ju redan men ibland behöver jag bli påmind...det finns änglar på vår jord och ibland när vi minst anar det så visar de sig.

Jag vill också tacka Eva som inspirerade mig till en liten förändring i livet som gav ringar på vattnet. Tack också till Maria som var en av ringarna...*ler*

Tack också till min älskade Houari för att du ger mig hopp och styrka att klara den här väntan som vi tvingats in i. Jag älskar Dig!