Stilla morgonpromenad

Vet inte varför men oftast får jag sådan lust att gå ut på söndagsmorgnar och idag kom jag verkligen iväg.

Stillhet, tystnad, fågelkvitter som inte stör, frisk härlig morgonluft...ja, det njöt jag av under min stilla stavgångspromenad i Kolarbyn i Fagersta.

Såg en kvinna som borstade sin hund...en man som satt på en bänk och stoppade sin pipa...för övrigt fåglarna och jag...

Fick sådan längtan till havet! Undrar om jag skulle kunna ordna något boende (billigt!) och ta mig iväg till havet i sommar? Låta ännu en tanke bli verklighet. Få vila i tankar och ensamhet...kanske komma till beslut och sinnesro?

Lördag 23/5 2009 - temagudstjänst om sorg.

En stund i gemenskap, tårar men också leende förtjusning.
Ja, vår stund i kyrkan blev verkligen så fin som jag hade tänkt mig.

Jag klarade av att stå inför församlingen och berätta om min sorg, mina erfarenheter och tankar. Jag rodnade inte, stammade inte - tror jag gav ett lugnt och stabilt intryck och det var precis så jag kände mig...lugn och stabil.

Emelie, Lena B, Margareta, Lill-Elvis - ni framförde sång och musik så alla änglar sjöng med. Tack!

Lena Ström - vilka otroligt fina dikter du skrivit. Starkt av dig att läsa upp dem för oss i kyrkan trots din sorg efter din kompis som tagit sitt liv. Tack!

Jörgen - du underbara trevliga präst - som gjorde den här dagen möjlig och som fick ihop alla trådar på ett fantastiskt sätt. Tack!

Karin J - som spontant gick fram och läste en otroligt vacker dikt som en av våra sorgesystrar skrivit. Tack!

Min dotter Jenny - finns inga ord men du vet! Tack!

Min son Mikael - hoppas du förstår vad mycket det betydde för mig att du och din familj kom. Tack!

Alla som kom till kyrkan - stort Tack för ert gensvar och alla värmande ord!

Husmor Elisabeth och övrig kökspersonal - alltid lika gott fika i Mariagården tack vare er. Tack!

Vaktmästaren som på ett enastående sätt skötte bl a cd-spelandet. Tack!

Saknaden efter lillebror

Det här har Jenny skrivit till och om lillebror Johan. Hon läste upp det i Norbergs kyrka när vi hade temagudstjänst om sorg där 23/5 -09.

Vår lillebror, vår älskade lillebror, minstingen som kom sist av oss syskon, som blev överöst av kärlek, han var alldeles speciell våran Johan. Den av oss som alltid var glad, såg ljust och positivt på livet, hans skratt och glädje smittade av sig på alla han mötte. Han försökte att alltid göra rätt - men så fel det blev ibland! Johan ville alltid ge andra av sin godhet.

En kall höstkväll för två och ett halvt år sedan tvingades jag att uppleva den värsta stunden i mitt liv; Poliser vid köksbordet, Johan finns inte mer, Johan har hängt sig - mammas skrik och förtvivlan i telefonen, allas vår gråt och overklighet. NEJ, de sitter här och ljuger, vad är det de säger? ALDRIG!, det finns inte, KAOS, Älskade älskade Johan, han kommer snart tillbaka...

Johan kommer aldrig tillbaka. Han valde att lämna oss för att få komma till Nangijala som han själv skrev. Jag kommer aldrig att förstå att han avslutade sitt liv, att han bar på en smärta och förtvivlan inom sig som tog livet av honom till slut.

Johan bor i Nangijala nu. Han har fått ro i sin själ. Våran Gud ville lätta på Johans tunga börda, därför tog han hem honom. Vi måste förlita oss på att det är så, att Johan har det bättre nu än vad han någonsin fick det här på jorden.

Sorgen och saknaden efter lillebror tar aldrig slut - inte efter ett, två eller tio år. Jag trodde inte att vi skulle överleva, det gjorde vi, länge var det så och är fortfarande ibland - vi har överlevt, vi lever inte men vi har överlevt. Det finns ett liv innan Johan dog och ett liv efter. Vi har fått kämpa för att hitta tillbaka till en vardag där glädje är en lika naturlig del som sorg.

Jag vill att minnet av Johan alltid lever vidare, det är bara vi som kan se till att det gör det. Johans död ska inte vara förgäves, han lärde oss så mycket. Vi ska ta hand om varandra, givmildhet och ödmjukhet kan aldrig bli ett överflöd...

Vill avsluta med att citera min äldste son Kevins skrivna ord till Johan: "Om du har träffat Gud så hälsa honom från mig..."

/Storasyster Jenny

Min kommentar: Kevin var åtta år när Johan dog.

Ja, nu närmar det sig...jag menar gudstjänsten i Norberg. Detta är något som jag tänkt på i över ett år och nu är det snart dags att genomföra. Det är första gången i mitt liv som jag verkligen följt min tanke och gjort det mitt hjärta och sinne brinner för. Känns gott inuti men jag är förstås väldigt pirrig inför dagen D. Jag ska ju prata inför en massa (?) människor, jag som alltid undvikit sådana situationer, jag som hatade sådant i skolan när man var tvungen att redovisa något inför hela klassen - jag har nu själv valt att säga några ord om min resa i sorgens värld och om hur jag lever vidare!

Jag ber Johan vara vid min sida och då vet jag att det kommer att gå bra! Det här gör jag för hans skull, för den kärlek jag känner för honom och för mina andra barn. Kanske kan jag underlätta för någon som har det svårt och känner sig ensam i sorgen, kanske kan jag få någon att känna sig lite mindre rädd för den som sörjer, kanske kan jag få någon ung människa att välja att be om hjälp istället för att ta sitt liv...

Temagudstjänst - En hälsning till himlen.

Lördagen den 23 maj kl 18.00 i Norbergs kyrka anordnas en temagudstjänst om sorg och om att leva vidare - "En hälsning till himlen".

Prästen Jörgen Eriksson leder gudstjänsten, kyrkomusiker Margareta Nordlund står för musik. Några kommer att berätta om sina erfarenheter av sorg och att leva vidare (däribland jag själv). Underbara sånger kommer att framföras och vi skapar ett Minnets träd i kyrkan. Efter stunden i kyrkan samlas vi i församlingshemmet Mariagården där det bjuds på en enklare förtäring. Välkomna!

Under lördag - söndag 23-24 maj samlas änglaföräldrar/anhöriga/vänner vid ett vandrarhem i Norberg. Vi får möjlighet att träffa andra i samma situation. Vi äter tillsammans och det finns övernattningsmöjligheter från 150:-/bädd. Få mer information om det på http://www.klackbergsgarden.se/

Du som vill äta med oss och som vill att jag bokar boendet får höra av dig till mig via mail: harriet.gronholm@bredband.net

Jag ser fram emot en helg i gemenskap och förståelse!

Änglar och småprat...

Varför finns nästan inga bilder på pojk-änglar? Ärkeänglarna är ju pojkar (läs: män) så jag förstår inte att det är så svårt att hitta bilder på just manliga änglar.


Hittade förresten en ny sida, via en av mina bloggvänner, att hämta bilder ifrån. Tack för det!

Igår eftermiddag hade jag några mycket trevliga timmar med en f d kollega. Otroligt vad fort tiden går när man har trevligt och mycket att prata om. Vi åt på Kina-restaurant och pratade så mycket så maten hann kallna och, i alla fall jag, hann bli mätt innan maten var slut... Så strosade vi ett varv på stan och satt sedan på en parkbänk och pratade oavbrutet...och plötsligt hade fyra timmar gått utan att vi riktigt visste hur!


När jag kom hem gick luften ur mig och den sedvanliga stora tröttheten lade sig över mig... Hade sett fram emot att se Rockyfilmen och det gjorde jag också - början och slutet...*suckar*. Jag som älskar Rocky (Sylvester S) - skit oxå!



Idag blir det en tur till Norberg och kanske några marknads-
inköp där eller "bara" en kopp
kaffe på Elsa´s konditori.

Åter till Vår Capricen

Maria var den hemliga artisten - hade jag inte fått se och höra henne hade jag inte haft en aning om vem hon var, namnet sa mig nämligen ingenting. Hon bjöd på sig själv, och på flera andra genom sina pricksäkra imitationer, och har en alldeles underbar utstrålning.

Den 51 man starka manskören Harmoni bjöd också verkligen på sig själva. De sjöng både mer traditionella körsånger till Dolly Parton, Beatles...osv. De inledde klädda i stilig smoking med klarblå fluga, till att efter pausen äntra scenen i badrockar, badbyxor och höftskynken...sjungandes "Var är tvålen" bland annat.

Jag kände verkligen att jag fylldes med positiv energi och tänker som alltid - varför går jag inte på sådant här oftare? Det är så underbart välbehövligt att få se och höra saker live, sång och musik av olika slag eller något annat som tar en med till en annan dimension en stund. Att bara få sitta där och ta emot, njuta och lyssna - visst är det väl underbart!