Saknaden efter lillebror

Det här har Jenny skrivit till och om lillebror Johan. Hon läste upp det i Norbergs kyrka när vi hade temagudstjänst om sorg där 23/5 -09.

Vår lillebror, vår älskade lillebror, minstingen som kom sist av oss syskon, som blev överöst av kärlek, han var alldeles speciell våran Johan. Den av oss som alltid var glad, såg ljust och positivt på livet, hans skratt och glädje smittade av sig på alla han mötte. Han försökte att alltid göra rätt - men så fel det blev ibland! Johan ville alltid ge andra av sin godhet.

En kall höstkväll för två och ett halvt år sedan tvingades jag att uppleva den värsta stunden i mitt liv; Poliser vid köksbordet, Johan finns inte mer, Johan har hängt sig - mammas skrik och förtvivlan i telefonen, allas vår gråt och overklighet. NEJ, de sitter här och ljuger, vad är det de säger? ALDRIG!, det finns inte, KAOS, Älskade älskade Johan, han kommer snart tillbaka...

Johan kommer aldrig tillbaka. Han valde att lämna oss för att få komma till Nangijala som han själv skrev. Jag kommer aldrig att förstå att han avslutade sitt liv, att han bar på en smärta och förtvivlan inom sig som tog livet av honom till slut.

Johan bor i Nangijala nu. Han har fått ro i sin själ. Våran Gud ville lätta på Johans tunga börda, därför tog han hem honom. Vi måste förlita oss på att det är så, att Johan har det bättre nu än vad han någonsin fick det här på jorden.

Sorgen och saknaden efter lillebror tar aldrig slut - inte efter ett, två eller tio år. Jag trodde inte att vi skulle överleva, det gjorde vi, länge var det så och är fortfarande ibland - vi har överlevt, vi lever inte men vi har överlevt. Det finns ett liv innan Johan dog och ett liv efter. Vi har fått kämpa för att hitta tillbaka till en vardag där glädje är en lika naturlig del som sorg.

Jag vill att minnet av Johan alltid lever vidare, det är bara vi som kan se till att det gör det. Johans död ska inte vara förgäves, han lärde oss så mycket. Vi ska ta hand om varandra, givmildhet och ödmjukhet kan aldrig bli ett överflöd...

Vill avsluta med att citera min äldste son Kevins skrivna ord till Johan: "Om du har träffat Gud så hälsa honom från mig..."

/Storasyster Jenny

Min kommentar: Kevin var åtta år när Johan dog.