Änglar och småprat...

Varför finns nästan inga bilder på pojk-änglar? Ärkeänglarna är ju pojkar (läs: män) så jag förstår inte att det är så svårt att hitta bilder på just manliga änglar.


Hittade förresten en ny sida, via en av mina bloggvänner, att hämta bilder ifrån. Tack för det!

Igår eftermiddag hade jag några mycket trevliga timmar med en f d kollega. Otroligt vad fort tiden går när man har trevligt och mycket att prata om. Vi åt på Kina-restaurant och pratade så mycket så maten hann kallna och, i alla fall jag, hann bli mätt innan maten var slut... Så strosade vi ett varv på stan och satt sedan på en parkbänk och pratade oavbrutet...och plötsligt hade fyra timmar gått utan att vi riktigt visste hur!


När jag kom hem gick luften ur mig och den sedvanliga stora tröttheten lade sig över mig... Hade sett fram emot att se Rockyfilmen och det gjorde jag också - början och slutet...*suckar*. Jag som älskar Rocky (Sylvester S) - skit oxå!



Idag blir det en tur till Norberg och kanske några marknads-
inköp där eller "bara" en kopp
kaffe på Elsa´s konditori.

Åter till Vår Capricen

Maria var den hemliga artisten - hade jag inte fått se och höra henne hade jag inte haft en aning om vem hon var, namnet sa mig nämligen ingenting. Hon bjöd på sig själv, och på flera andra genom sina pricksäkra imitationer, och har en alldeles underbar utstrålning.

Den 51 man starka manskören Harmoni bjöd också verkligen på sig själva. De sjöng både mer traditionella körsånger till Dolly Parton, Beatles...osv. De inledde klädda i stilig smoking med klarblå fluga, till att efter pausen äntra scenen i badrockar, badbyxor och höftskynken...sjungandes "Var är tvålen" bland annat.

Jag kände verkligen att jag fylldes med positiv energi och tänker som alltid - varför går jag inte på sådant här oftare? Det är så underbart välbehövligt att få se och höra saker live, sång och musik av olika slag eller något annat som tar en med till en annan dimension en stund. Att bara få sitta där och ta emot, njuta och lyssna - visst är det väl underbart!

Låt ljuset brinna mot droger, för alla unga som mister livet i onödan.

Vår Caprice

Idag ska jag och min man till Lindesberg. Vi har fått fribiljetter till en vår caprice med manskören i Lindesberg och det bjuds säkert på flera överraskningar där, bl a hemlig artist. Jag vet inte så mycket mer än att vi ska vara där kl 14.00 så jag får återkomma och berätta om hur det var.

Helgen har gått i stillhetens tecken som det nästan alltid gör. Är stressad i tankar och själ - mycket jag funderar på och undrar hur det ska bli. Det är bara jag som kan ta beslut och fast jag vet att det inte går att stressa fram saker så vill jag skynda på. Håller i mig själv för att inte rusa iväg och göra något som jag sedan ångrar.

Har Johan med mig mer än vanligt, försöker hålla ifrån mig gråten trots att jag vet att den förlöser...det känns bara som om energin inte skulle räcka till alla tårar som vill ut. Ser på hans foto och kan inte förstå, kan inte fatta att lillpojken är borta, att allt är för sent, inget går att ändra på längre...FAN FAN FAN - jag vill ha honom tillbaka!!! Det kan inte vara sant att jag ska leva resten av det här jordelivet utan ett av mina barn! Hur blev det så här? Kunde ingen ha förvarnat mig så jag kunde ha stoppat tiden, gjort saker annorlunda... Lilla ängel - den enda trösten är att DU har det bra nu. Sorgligt är att du inte fick ha det bra här på jorden. Att du inte fick uppleva riktig äkta kärlek, att få bli pappa, att få ett arbete, att lära känna alla dina syskonbarn...Allt det togs ifrån dig på grund av...ja, vad???

Jag älskar dig Johan - härifrån till evigheten!

God morgon tisdag

Påsken är över och vardagen är här igen. Ganska skönt tycker jag som inte orkar/kan/vill fylla min fritid med något vettigt. Storstädade köket på långfredagen, dvs Houari städade och jag var arbetsledare :-). Nej, jag gjorde lite jag också om sanningen ska fram.

På lördagen slappade vi mest. Hade hyrt film och såg Australia - vilken underbar film! Var till hembygdsgården en sväng och tittade på kycklingarna och drack en kopp kaffe i solskenet.

Igår bytte vi ett däck på bilen...hmmm, jag har kört omkring med ett "exploderarsnartdäck" ett par månader nu. Tur att jag inte visste om det...har bara känt att det har "tjofsat" men tänkte att det får lillebror titta på vid tillfälle. Ringde honom igår och efter min beskrivning så ställde han "diagnos". Han är en riktig bildoktor, min käre bror. Vi gick ut och kollade som han sa och jovisst, där fanns en "bula" på vänster bakdäck så det var nog bara en tidsfråga innan det hade "exploderat". Uschiamej!!!

Nåja, nu är det åtgärdat i alla fall.

Önskar er alla en underbar tisdag!

Tack!

Tack Johan - för den tid jag fick ha dig hos mig, för att du var den du var, för att du alltid hade ett leende på läpparna och något gott att säga, för att just jag fick bli din Mamma.

Tack Mikael, Jenny och Elisabeth för att jag fick bli er Mamma också. Tack för att ni står ut med mig trots att jag inte alltid funnits när ni behövt mig. Tack för att ni gett mig underbara barnbarn som ger hopp om att livet går vidare.

Tack Houari för att du finns i mitt liv just nu. Tack för att du står ut med mina humörsvängningar och mina "Tyson"-utbrott. Tack för allt du gör för mig.

Tack till mina vänner, gamla och nya, som orkat/orkar stå kvar när det blåser och stormar. Tack för att ni finns kvar trots att jag är dålig på att höra av mig och att jag inte alltid orkar umgås. Tack för att ni accepterar mig som jag är.

Tack för att jag har ett hem som är min borg. Tack för att jag har ett arbete att gå till. Tack för att jag har pengar så jag överlever. Tack för allt!

Ja, så är det snart påsk - en helg som inte betyder något nämnvärt för mig mer än att jag får ett par extra dagar ledigt från jobbet. Helgen blir nog lugn och stilla. Kanske, kanske kommer lille Jonathan hit med mor och far men det beror på om de orkar. Båda har nu börjat med pulverdiet inför gastric by pass-operation som de ska göra i slutet av april. Heja! Läs gärna Elisabeths blogg "Livet är en gåva" och följ deras väg mot ett smalare liv. Jag funderar själv på att be om att få en sådan operation. Jag har varit överviktig hela mitt liv och nu är det värre än någonsin. Om jag ska kämpa på för egen maskin kanske jag är "smal" vid 80 års ålder (om jag lever så länge) och jag skulle vilja ha lite livskvalité innan dess... Ska fundera och ta reda på allt som går innan jag bestämmer mig.

Saknad och längtan

Igår skulle min lilla Mamma ha blivit 85 år. Jag saknar henne så mycket och önskar att hon vore här hos mig. Saknar hennes famn, hennes doft och tröstande händer. Det är egoistiskt av mig att önska att hon fått leva längre för jag vet att Mamma ville gå över till andra sidan. Den längtan hade hon ända sedan hon miste sin kära sambo Lasse. När han dog försvann gnistan och Mamma åldrades snabbt.

Jag är tacksam över att Mamma fanns på andra sidan stranden och tog emot Johan när han kom. Vad förvånad hon måste ha blivit att ett av hennes barnbarn kom efter så snabbt...eller visste hon redan...??? Kanske hämtade hon honom när det var dags så att han slapp göra den sista resan ensam... Ja, så vill jag tro - Mamma hämtade Johan när det var hans tid. Hon tog hans hand så han kände sig trygg och så följdes de åt på den väg som Mamma redan gått någon månad innan. Det känns tryggt att veta...MEN jag saknar dem båda så mycket att det gör ont i kropp och själ!