Jag tänker ge mig ut på en lång resa,
troligen dröjer det innan vi ses igen.
Det är inget förhastat beslut,
jag har umgåtts med planen länge,
fast jag inte kunnat säga det öppet förrän nu.
Jag har ordnat en mängd detaljer i samband med färden,
jag har förberett allt utom själva resrouten:
vart det slutligen bär hän får jag söka leta ut efter hand.
Jag far bort för att söka något i mig själv som jag aldrig fick tag i här.
Jag tycker det ropas efter mig långt borta, jag vill dit.
Jag tror mig i stånd att fördra en hel del besvärligheter för att
komma fram.
Jag tror mig så lätt om hjärtat, en tyngd har fallit från mitt bröst.
Det är som om en stor glädje väntade på mig någonstans.
(Ur Sonat, 1929, Hjalmar Gullberg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Genom att adoptera denna droppe & placera den på Er hemsida, visar ni er sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i ensamhet...
.jpg)
2 kommentarer:
Oj, vilken text!
Kanske det var så din Johan tänkte och kände...
Tänker på dig i bland och undrar hur det gick med din flytt :)
kram/Marie-Anne, änglamamma till Marcus
Hej.
Jag bara råkade hamna på din sida, men jag blev så berörd av det du berättar om och bara måste få sända en kram till dig. Jag är också en änglamamma till Moa, det finns berättat om vår lilla flicka i min blogg. Sen har jag en liten 3,5 årig kille som heter Johan. Mitt ljus i livet.
Vet inte vad jag kan säga till dig som tröst, bara att du inte är ensam, tänker på dig och de dina.
Kram.♥
Skicka en kommentar