Förändring

Livet är en resa och vi kan välja olika vägar - ibland har vi inte ens valet utan tvingas in på en väg som vi inte vill gå. Det hände mig när min son Johan tog sitt liv. Jag vill inte gå på en väg utan honom...denna sorgens och saknadens väg som är så tung! Nu kan jag inte välja bort den men jag kan välja att låta vägen kantas av små (ibland till och med stora) ljuspunkter. Ett sådant val har jag nyligen gjort och om du vill följa mig på den vägen så ska jag berätta...

Överviktig (men inte skitviktig) har jag varit i hela mitt liv. Mat har för mig blivit något som jag inte bara äter för att överleva rent fysiskt. Jag äter (mat, godis, fikabröd) för att jag är glad, ledsen, arg, uttråkad - ja det finns hur många anledningar som helst att stoppa i sig något. Det senaste året har jag totalt släppt kontrollen och det har satt sina spår. Tydliga spår på vågen och i knäna och i måendet överhuvudtaget. Konditionen är lika med noll och det blir som en ond cirkel...ju fler kilon desto mindre orkar jag röra mig.

För några veckor sedan träffade jag min nya husläkare (jag hoppas i alla fall att jag ska få behålla en och samma läkare) och bad honom då skriva en remiss för en gastric by pass-operation. Jag har efter mycket "tänk" hit och dit bestämt mig för att det är vad jag vill och behöver för att få en chans att leva igen. Jag vet att det krävs mer än operation och jag kommer att få jobba stenhårt med mig själv för att lyckas men kommer att klara det! Det finns risker och komplikationer med operationen men det finns det med den övervikt jag har också så...

Remissen är skickad och jag har fått kallelse till kirurgen för bedömning. Då "mitt" sjukhus har över ett års väntetid så kommer jag att få möjlighet att opereras på Sophiahemmet i Stockholm OCH det kan troligen ske i början av hösten redan. Det känns bra att stenen nu är satt i rullning...