Hemma igen

Ja, så kom jag hem igen igår eftermiddag. Resan var väldigt dryg - jag är en sämre förare också nu för tiden (liksom jag är sämre på så mycket annat). Blir så trött så på nervägen till Halland var jag tvungen att stanna på en rastplats och sova lite.

Det har varit underbart att träffa de härliga barnbarnen igen - tungt att lämna dem och veta att det troligen dröjer till nästa gång vi ses...tårarna rann när jag gick till bilen...

40-åringens (svärsonen) kalas blev så lyckat. Elisabeth hade verkligen jobbat hårt, lagat mat till ett 40-tal gäster och så hade hon egenhändigt komponerat den underbaraste tårta...choklad...mmmmmmm....

Tyvärr blir det för mig så påtagligt hur jag har förändrats efter Johans död när jag är på sådana här större tillställningar. Känner utanförskap mer än nånsin och orkar inte delta i skratten så mycket som jag kanske "borde". Jag drog mig tillbaka tidigt utan att säga något och det kan hända uppfattas som både oartigt och tråkigt av mig. Orkar inte riktigt bry mig om det för jag tänker att de kan inte veta vilken kamp jag för varje dag...en kamp för varje andetag, för varje sak som ska göras och som inte är rutin... Jag tänker att "låt dem skratta och tycka att jag är en riktig gammal nucka" - de vet inte bättre...

I natt har jag varit vaken många gånger på grund av mardrömmar. Vaknade själv av att jag skrek och drömmen var så verklig...så illa har jag aldrig drömt förut. Klev upp vid 5-snåret och har varit uppe sedan dess. Ska snart åka till vårdcentralen och träffa min läkare och sedan till jobbet och börja packa inför flytten i morgon. Pust!

Jennys film - till minne av en älskad son och lillebror.

Ett år och elva månader utan dig... Älskar dig härifrån till evigheten, Johan.

/Mamma

Packad...

...och klar snart - redo för resan ner till Halland. Känner mig glad och upprymd för att jag snart får träffa mina barnbarn och för att jag snart kan gå till Johans grav. Även om han är överallt omkring mig så är det lite speciellt att gå till graven. Jenny håller så fint där med blommor och änglar i mängd. I morgon är det 1 år och 11 månader sedan Johan lämnade oss i sorg och smärta. Ofattbart att det snart gått två år...saknar honom så oerhört!!!

Igår fick min älskade man telefonsamtal från svenska amassaden i Alger och, hör och häpna, han fick en tidigare tid för intervju...nästan en hel månad tidigare än vad de tidigare erbjudit. Tack snälla ni!

Nu fortsätter jag packa...har lång väg framför mig...

God morgon

Ny dag - sista arbetsdagen den här veckan för mig. Så skönt! På jobbet är det turbulens och svängningar som heter duga. Känns skönt att få lämna skutan om än bara på halvtid till att börja med. Ta nya tag med nytt jobb och nya kollegor - utmaningar!

Sover dåligt på nätterna och har huvudvärk. Konstigt att ha det nattetid tycker jag men så är det...så jag ligger i någon slags dvala och känner mig inte alls utvilad när jag går upp på morgonen. Ska till farbror doktorn på måndag så då får jag väl diskutera det med honom.

Hälsade på en väninna igår kväll. Härligt med fika, tända ljus och mycket prat vid köksbordet - tack Katrin!

40-årsdag

Grattis käre svärsonen Patrik på 40-årsdagen. Hoppas din dag idag blir en bra dag men tänk på att vila dig för på lördag kommer vi och då måste du orka öppna paket.

På torsdag styr jag min bil ner till Halland för att hälsa på äldsta dottern och hennes familj. Kevin och jag ska fira hans 10-årsdag genom att gå på Joe Labero föreställning i Halmstad. Innan dess ska vi äta någonstans med var vet inte jag än - det är Kevin som bestämmer.
På lördag åker vi till 40-åringen på kalajs och då har jag fyra av mina barnbarn samlade: Kevin, Jasmine, Wilma och Jonathan. Vad härligt det ska bli!

Nu får jag skynda mig lite så jag inte kommer alltför sent till jobbet.
Önskar er alla en underbar dag!

Sorg och död - igen!

Tänder ett ljus för Houaris mamma som hastigt avled nu ikväll. Jag kan inte låta bli att tänka att hon väntade in Houari. Det var det som var meningen med att han skulle till Algeriet nu...för att få träffa sin mamma en sista gång efter åtta år.

Jag sörjer med Houari och önskar att jag kunde vara hos honom nu i denna svåra stund. Är ledsen för att jag aldrig kommer att få träffa och lära känna hans mamma.

Bahibak amri!

Vill dela med mig av det vackra