Gott Nytt År

Ja, det önskar jag verkligen till alla - ett Gott Nytt År!

Mitt år blir ett spännande år i många avseenden och vet ni, jag är inte rädd för jag vet att allt kommer att falla på plats. Det kommer att bli som det ska och jag kommer att få må bra igen. Kanske inte allt faller på plats med detsamma men en sak i taget, ett steg i taget...mot ett drägligt liv...

Om jag ska summera 2009 så här på årets sista dag så är det första som kommer till mig "ensamhetens år". Ensamheten har blivit än mer påtaglig och det går åt en del energi till att fundera på varför. Jag tror att jag är sedd som en trevlig, social person men varför inget umgänge (nästan inget)??? Beror det på mig själv? Borde jag bjuda till mera och bjuda hem människor hit? Har gjort några försök men kanske ger upp för snart då människor inte har tid att komma...? Hur kommer det sig att jag inte blir hembjuden till någon? Är det något fel på mig? Ja, jag kan väl grubbla ihjäl mig på detta utan att få några svar, så jag jobbar på att lägga det bakom mig. Får tänka att - ja, det är deras förlust :-).

Min algeriske man återvände under 2009 och jag försökte verkligen...men insåg att jag inte är mogen att bo i hop med någon. Har alldeles för stort behov av ensamhet så jag kan sova, sova, sova. Vi träffas fortfarande men något kärleksförhållande är det inte mer, inte från min sida i alla fall.

Sömn ja - det har också varit en stor del av mitt liv under 2009. Jobba - sova, jobba - sova. Ibland känns det som om jag inte gjort något annat men det har jag naturligtvis gjort. Det märkliga är ju att när jag väl tar mig för med något alternativt måste göra något - ja, då kan jag hålla mig vaken, då räcker orken till... Är det så att vara deprimerad?

När jag inte sovit eller jobbat så har jag ordnat en temagudstjänst i Norberg, varit på semester i Halland, varit på SPES-helg i Eskilstuna + en änglamammehelg på samma ställe - ja, det finns säkert fler saker jag gjort även om minnet nu inte vill medverka...hmmm...

Jobbet har fått ta stor del av mitt liv och det är på både gott och ont. Gott för att jag åtminstone inte sover under tiden där. Ont för att det tar så mycket energi att jag sedan bara vill sova. Gott för att jag är en duktig handläggare och kan bemöta människor på ett respektfullt och ödmjukt sätt även om jag måste ge negativa beslut. Ont för att det är dålig sammanhållning i arbetsgruppen, var och en ser till sitt och håller på sitt revir istället för att tänka "vi". Jag har mer och mer upplevt hur ensam jag blivit även i detta och det är farligt i ett sådant arbete som kräver så mycket. Det behövs kollegor som vet vad jag pratar om. Det behövs både kollegor och chefer som inser att försörjningsstöd är viktigt. Som inser att om inte handläggningen där fungerar så slår det tillbaka på många andra områden. Nu stämmer ju bibelcitatet att "ingen är profet i sitt eget land" så väl in och jag inser att jag inte kan ändra på detta och då drar jag mig tillbaka...

Året 2009 har också präglats av sorgen och saknaden efter min älskade Johan. Varje år i resten av mitt liv kommer att se ut så och i det har på något sätt funnit mig nu... I år var det fjärde julen utan Johan och det gör lika ont varje gång. Varför kunde vi inte få ge dig den jul du ville ha, älskling? Varför? Varför? Varför?

Går till din grav med ljus och blommor och tänker att det var inte så här det skulle bli, älskade pojken min. Tårarna rinner utan att det hjälper det minsta. Du är borta från det här jordelivet och ibland är inte tanken att du tar emot mig den dagen jag går över till andra sidan tillräckligt trösterik. Som den arma människa jag är vill jag ha dig här hos mig NU...jag ville se dig må bra, skaffa familj och allt det som hör livet till...men för dig, älskade, fanns inte hoppet om att det skulle bli så...det gör mig så ont, Johan! När tappade du allt hopp? Varför blev det så? Får jag någon gång svaren och gör de någon skillnad? Kommer ändå alltid att sakna dig... Älskar dig härifrån till evigheten...

Sänder också en kärlekshälsning till mina barn här på jorden. Ni är mitt allt och jag önskar er allt väl. Jag vet att ni var och en kämpar på med ert och ni gör det bra, det vill jag att ni ska veta! Ni har underbara familjer som ni värnar om mest av allt och det känns gott i ett modershjärta. Jag önskar er alla: Mikael, Ulrika, Gustav, Erik, Jenny, Henrik, Kevin, Jasmine, Wilma, Elisabeth, Patrik och Jonathan - ett riktigt gott nytt år på alla sätt.