Min vän

Låt mig berätta om min goaste vän Stinafina.

Stinafinas liv är inte riktigt som alla andras. Jag vet ingen som kan, från ingenting, skapa ett sånt kaos i sitt liv. Nu måste ni veta att jag älskar Stinafina. Hon är min bästa vän och har funnits vid min sida i många år nu - i vått och torrt. Kanske älskar jag henne just för att hon lyckas med det mest omöjliga...:-)

Stinafina älskar att dansa och har på äldre (förlåt Stina) dagar återupptagit det intresset. Häromdagen ville hon åka till Örebro för att dansa, en resa på ca 14 mil. Tufft beslut att bestämma sig för att åka ensam speciellt när man inte har nästan något som helst lokalsinne. Aha, tänkte Stinafina, jag tar med mig den fina GPS:en som jag fått av min man. Innan hon ens hunnit ut till bilen hade hon lyckats komma åt ett antal knappar på den lilla apparaten och vips så "pratade" den bara tyska. Helt omöjligt för Stinafina att ställa in resedestination alltså eftersom hon inte behärskar det tyska språket.

Eftersom Stinafina är en tuff brud så bestämde hon sig raskt för att åka i alla fall. Alltid fick det väl bli någon råd med att hitta fram...och det hade hon rätt i. Hon kom lite sent men vad gjorde väl det...lite svettigt och pirrigt blev det också när hon insåg att hon kanske inte kände någon som var där. Den tuffa bruden klev ändå in i danslokalen och dansade...träffade t o m ett par bekanta så det kändes riktigt bekvämt.

Nu var det så att den här dansdagen (för det var mitt på dagen) avslutades så småningom och det blev ett tre timmar långt uppehåll tills kvällsdansen började. Stinafina som fått upp ångan ville inte åka hem utan att ha fått dansa hela kvällen också! Så vad gör man då i tre timmar på nästan okänd ort...ensam... Ja, Stinafina började med att tacka nej till att följa med en av de okända danskavaljererna hem. Hon ville inte anta hans erbjudande om att få duscha hemma hos honom (vem vet vad karluslingen hade i tankarna!?).

Stinafina insåg att hon nog måste få något i magen och tog sig till närmaste pizzeria. Hur lång tid kan det ta att äta en pizza? Hur länge kan man sitta kvar efter att ha ätit klart utan att det blir pinsamt? Ja, inte i tre timmar i alla fall! Stinafina vågade heller inte ge sig iväg alltför långt bort från danslokalen då hon inte trodde sig om att hitta dit en gång till. Hon fick i alla fall tiden att gå på något sätt och fiffig som hon är så lyckades hon göra ett klädbyte i den lilla bilen...trångt och besvärligt var det att få på nätstrumporna men det gick! Åh, vad jag hade velat se dig, vännen!

Stina dansade och hade en trevlig kväll och så var det dags att åka hem. Hitta ut ur stan borde inte vara några problem...jo, för Stinafina...hon hamnade först i ett industriområde, sedan på motorvägen åt helt fel håll och alla som gjort det vet att det kan ta sin lilla stund innan det går att vända om. Klockan hann bli 01.30 innan vår dansös var hemma, trött och sliten...

Var det slut på äventyr nu då? Nej, nej - jag berättar nu om Stinafinas liv, jag sa ju det! Efter att hon somnat skönt och hunnit sova någon timme väcks hon av den unge sonen som skriker: "Mamma, mamma, fågelburarna har vält, det är fåglar överallt och katten äter upp dem!" Stinafina flyger upp och kommer ut i ett kök i kaos och en son i upplösningstillstånd. I familjen ingår fyra undulater och två kanariefåglar som är satta i burar - en väldigt väldigt stor och en litet mindre. Nu hade katten blivit hungrig och sugen på färsk fågel frampå nattkröken och hur får man tag i fåglar som sitter i bur? Jo, man börjar med att välta burarna! Mycket riktigt fick det till följd att fåglarna tog sig ut i "det fria". Tyvärr var det inte bara de som gjorde det...köksgolvet fylldes av fågelfrö och diverse annat som också fanns i burarna. Den unge sonen, som är livrädd för flaxande fåglar, stod i trappan och skrek "Vad ska jag göra?!" Stina gav honom order att se till så ingen fågel kom upp på övervåningen. Hur lätt kan det vara att stoppa en flygande fågel som flyr för sitt liv? Inte alls lätt och det misslyckades också...

Katten satt i ett hörn och tuggade fradga och kunde inte bestämma sig för vilken av godbitarna som skulle få stryka med först. Det var kanske tur det för jag tror att alla fåglarna klarade sig. Stinafina fick en liten sårskada när en av fåglarna högg henne vid infångandet och hon fick sedan dela säng med diverse fågelfrön när hon helt utmattad somnade igen...

Älskar dig Stinafina - du förgyller min vardag så tack för att du finns!