Närvaro

Jag har säkert berättat tidigare att lilla Wilma, som ni ser här ovan, föddes i oktober 2006 bara 18 dagar efter Johans död. Hon kom med glädje mitt i vår svåra sorg - liksom Jonathan som kom i december.

Trots att Wilma aldrig mött morbror Johan så är han mycket närvarande i hennes liv. När hon ser en kyrka ropar hon "Johan" och "halleluja" (se minnesfilmen på Johans sida så förstår ni: http://www.johangronholm.se/)

Häromdagen bakade Wilma "kakor" av lera och lade dem på ett glasunderlägg. Plötsligt sa hon att de här ska Johan få och så gick hon in i vardagsrummet. Mamma Jenny följde efter, lite förvånad eftersom de inte pratat om Johan på ett tag, och tänkte att Wilma nog skulle ställa "kakorna" vid Johans fotografi. Det gjorde hon inte utan hon dukade fram dem på bordet vid soffan och när Jenny frågade henne "Var är Johan?" blev svaret mycket snabbt och naturligt -"Han sitter här" medan hon pekade i soffan.

I min värld så var det ingen lek eller fantasi - Johan var hos Wilma och som det lilla barn hon är så är hon öppen för att "se" honom.

Jag blir så glad varje gång jag får ett litet "bevis" på att Johan är med oss trots att jag egentligen redan vet det. Han vakar över oss och speciellt över barnen i familjen; Erik, Gustav, Jonathan, Kevin, Jasmine och Wilma. Tack Johan!

Dagens ord: "Gå ofta hem till din vän för en oanvänd stig växer snart igen" (Eddan)