Läkarbesök

Skrattade så gott när jag hörde min ena dotters berättelse om läkarbesöket hon var på häromdagen. Hon fick valuta för pengarna måste jag säga för här på min vårdcentral finns då inget utrymme för att prata om en endaste sak som jag inte beställt tid för. Har jag sagt att jag har ont i lilltån då pratar vi lilltå och inget annat - därmed basta! Vill jag prata om stortån får jag vara så vänlig att beställa ny tid...per telefon...för att boka en tid i receptionen går inte!

Nåväl, dottern beställde tid för att hon hostade nätterna igenom - när hon kom ut från doktorn visste hon att hon var överviktig, kobent (!) och att hennes knän skulle krascha inom 15 år från och med nu! Som plåster på såren för att hon blev upprörd över det läkaren sa fick hon en remiss till sjukhuset för sina åderbråck...

Vill också tillägga att denne doktor som dottern besökte är samme doktor som frågade mig och min svärson om vi var psykiskt sjuka när vi behövde sjukintyg efter Johans död. Han tittade på oss uppifrån och ner och ställde frågan till oss, en i taget, "är du psykiskt sjuk". Både jag och svärsonen vågade oss på att svara ett svagt nej på frågan för vi visste inte vad som komma skulle. Efter våra svar betonade denne doktor att Försäkringskassan endast godtar 14 dagars sjukskrivning vid krisreaktion och så stämplade han våra intyg och sade tack och adjö, varsågod nästa!

Svärsonen och jag har sedan dess undrat vad som hade hänt om vi svarat ja på doktorns fråga...

Hur det gick med dotterns hosta? Den har försvunnit av sig själv...

Dagens ord: "Andra kan vara till stöd och hjälp, men ingen annan kan tala om för dig när, var eller hur länge du behöver känna som du gör. Tillåt dig själv att arbeta dig igenom dina svårigheter på ditt eget sätt och i din egen takt."