Den här texten har jag hittat i en av mina sorgesystrars blogg för länge sedan. Jag vet inte vem som skrivit den och skulle bli glad att få veta. Texten är så vacker och säger så mycket. Vet du något om denna så hör gärna av dig. Jag har publicerat den i min blogg tidigare men gör det igen eftersom jag tycker den är så vacker.
" Jag lever och andas precis som förr
Har bara bytt skepnad och öppnat en dörr
Så sörj inte mer men fira mitt liv
och le åt allt vi delat
Den finns alltid kvar den kärleken vi har
Jag minns allt vi gjorde, minns allt som ni sa
Hur ni fanns där bredvid mig
Ni gjorde mig glad, så vackert mitt liv
Allt såg jag inte då. Nu ser jag det så tydligt
Den finns alltid kvar den kärleken vi har
Älskade familj, jag ser allt ni gav
Älskade familj, jag ser allt ni gav
Ser all er kärlek, även när ni inget sa
Och älskade vänner - jag har växt för att ni fanns där
och såg mig och nu lever jag fri
Jag lever och andas
Det gör också ni
Så fira nu livet och lev det fri
Vi kan aldrig skiljas, vi kan aldrig dö
Det vet jag nu helt säkert
Den finns alltid kvar den kärleken vi har
Vem har sagt att livet börjar när ett barn blir fött?
Vem har sagt att det tar slut när någon har dött?
Tänk om historien aldrig slutar?
En resa som inte har någon ände?
Tänk om det är omöjligt att dö?
Att döden är ett liv, ett frö?
Vi lever och älskar det är det som är sant
Ja, hur vi än låtsas är det det som är sant
Ett liv är ett liv även när vi har dött
Det vet jag nu helt säkert
Den finns alltid kvar den kärleken vi har"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar