En kärlekssaga som tar slut,
en bitter tår letar sig ut,
varför skulle det bli så här?
Jag som var så kär.
Du gav mig livet åter,
lyfte mig ur sorgens bubbla
Ändå kan jag inte vara nöjd,
måste vidare, vidare, vidare...
till vad?
När du gick sa du "Förlåt" och
mitt hjärta brister.
Du har inget fel gjort, kära Du.
Det är jag, jag, jag som inte kan
ta emot allt det Du vill ge.
Önskar dig all lycka, käraste!
Tack för allt!
.jpg)
3 kommentarer:
Den gick rakt in i hjärtat, fick en stor klump i halsen av tårar som ville komma fram.
Fina, fina, fina Harriet det enda som hjälper är tid, ni som älskade varandra så mycket inte tar väl kärleken bara slut sådär, du har en tuff tid framför dig. Fan, att jag inte bor närmare. Kramar om dig hårt och länge, torkar bort tåren på din kind, tröstar och säger orden "det kommer att bli bra en, allt har sin tid"
Kram, kram, kram
Lilla vän, förstår att det är tungt just nu. Och många gånger tror jag att det är svårare att vara den som går (tar initiativet till brytningen) än den som blir kvar. Att vara den "onda". Men hur god är man egentligen om man håller kvar vid någonting som inte längre gör gott? Jag är övertygad om att detta är bäst. Just nu. Lyssna till ditt hjärta! Det leder dig rätt.
Kramar
Åh Harriet vännen, Jag skickar dig styrkekramar nu när jag läst och förstår hur det ligger till...
Kram Gunilla
Skicka en kommentar