Äntligen!

Ja, nu bär det snart iväg - mot Vadstena och några dagars stillhet och vila hos nunnorna. Det känns välbehövligt och jag ska ta väl tillvara på tiden där. Kommer att stänga av mobilen, läsa mina böcker, gå på mässa i klostret, utforska Vadstena i mån av ork och lust... Lära känna min sorgesyster Tuija ännu mer...

Efter dagar av lugn och stillhet styr jag min bil mot Halland och röd liten stuga. Där kommer också att vara lugn och ro men ändå med intensiv fart som det alltid innebär då barnbarnen kommer. Vilken tur att jag var ung och pigg då mina egna barn var små - det är tur att naturen gjort så vi inte får barn vid alltför hög ålder för det skulle jag aldrig orka. Det ska bli helt underbart att få rå om ungarna en tid och bara njuta. Någon tur till havet måste det bli (enda måstet på hela veckan!) för övrigt tänker jag ta dagen som det kommer.

På hemvägen styr jag bilen genom Värmland och hinner kanske träffa några goa kära väninnor där. Eva har viftat med tummen och vill ha lift till Ludvika och visst får hon det. Då slipper jag ju resa ensam de sista milen och får tillfälle att umgås med henne lite extra.

Väl hemma igen så väntar jobbet...men det är väldigt avlägset just nu.