
Söndag idag - det har varit och är en lugn skön helg. Eftersom min man kommit hem från Algeriet så är jag inte längre ensam på helgerna och det känns förunderligt. Tänk att ha någon bredvid mig i soffan, någon att prata med, fika med osv osv. Tänk att denne någon är mannen jag älskar, att han är tillbaka efter sex (sju) långa månader!
Måste förstås erkänna att det inte är helt lätt att få till samboskapet igen. Jag har varit singel så länge och jag är INTE lätt att leva med det erkänner jag direkt. Är nu också sönderstressad av jobbet vilket inte gör saker lättare precis. Houari får ta emot mycket av den ilska och frustration som jag inte får ur mig någon annanstans. Ändå står han kvar och ser på mig med kärlek...kallar mig för "Tyson" (boxaren)med ett leende...och tycker att jag är fantastisk??? Jag förstår inte...och så kan jag inte riktigt ta emot det!
Avslutar med en vacker bild från Algeriet.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar