PASS

För fem minuter sedan ringde Houari och berättade att han äntligen fått sitt pass.

Jag kan pusta ut...det har varit lite spänt och oroligt eftersom det närmar sig dagen för intervju på ambassaden och om inte passet kan visas upp då så blir det ingen intervju. Tyvärr är jag just nu så låg att jag inte kan bli riktigt riktigt glad. Saknar Johan så jag håller på att gå sönder och det känns som om jag inte vågar börja gråta för då kommer det aldrig att ta slut. Jag vet! Jag vet att det gör det men jag vågar ändå inte...inte idag...inte ikväll...inte den här timmen...*suckar*

Johan - kom tillbaka! Älskar dig härifrån till evigheten du underbara unge - mitt allt! Vill höra din röst, ditt skratt...allt!