måndag 31 augusti 2009

Ny vecka


Tänk att det går en dag i taget...det bara flyter på liksom. Känslor kommer och går. Kämpar just nu för att hålla sorgen ifrån mig (jag vet, mentorn, att det är fel). Hela kroppen och själven vet redan att årets värsta dag närmar sig. Den 12 oktober - denna dag då livet rann bort, då allt förändrades för att aldrig någonsin bli som det var. Det blir tredje gången som jag går igenom denna dag och jag vet att det går - att det inte blir så farligt som jag trodde - ändå talar kroppen om att nu är det snart dags...

Det var den första gången som var den värsta, jag menar den dagen då Johan tog sitt liv, den 12 oktober 2006. Den dagen finns för alltid inpräntad i mitt minne. Vissa saker kristallklara, andra i en dimma...chocken som gör att allt stängs av och går ner på ren överlevnadslåga...andas ett andetag åt gången, sakta, sakta...höll om mig själv och vaggade mig som om jag höll ett litet barn i famnen. Det gjorde jag ju också - mig själv, Johan, Mikael, Jenny, Elisabeth... Ville ha er alla nära mig då, skydda er från allt ont, ta bort det onda som redan skett och som inte fick hända...

Så idag - tystnad...allt är förändrat, några få vänner kvar, en kropp som ger upp, en ilska som inte vill ge sig riktigt, en saknad som tyvärr alltför många vet innebörden av (en tanke till alla änglaföräldrar och andra anhöriga)...

Älskar Dig Johan - härifrån till evigheten - liksom jag älskar alla mina barn. Ni är underbara!

lördag 29 augusti 2009

Johan sången



Den här texten har jag hittat i en av mina sorgesystrars blogg för länge sedan. Jag vet inte vem som skrivit den och skulle bli glad att få veta. Texten är så vacker och säger så mycket. Vet du något om denna så hör gärna av dig. Jag har publicerat den i min blogg tidigare men gör det igen eftersom jag tycker den är så vacker.




" Jag lever och andas precis som förr
Har bara bytt skepnad och öppnat en dörr
Så sörj inte mer men fira mitt liv
och le åt allt vi delat
Den finns alltid kvar den kärleken vi har
Jag minns allt vi gjorde, minns allt som ni sa
Hur ni fanns där bredvid mig
Ni gjorde mig glad, så vackert mitt liv
Allt såg jag inte då. Nu ser jag det så tydligt
Den finns alltid kvar den kärleken vi har

Älskade familj, jag ser allt ni gav
Ser all er kärlek, även när ni inget sa
Och älskade vänner - jag har växt för att ni fanns där
och såg mig och nu lever jag fri

Jag lever och andas
Det gör också ni
Så fira nu livet och lev det fri
Vi kan aldrig skiljas, vi kan aldrig dö
Det vet jag nu helt säkert
Den finns alltid kvar den kärleken vi har

Vem har sagt att livet börjar när ett barn blir fött?
Vem har sagt att det tar slut när någon har dött?
Tänk om historien aldrig slutar?
En resa som inte har någon ände?
Tänk om det är omöjligt att dö?
Att döden är ett liv, ett frö?

Vi lever och älskar det är det som är sant
Ja, hur vi än låtsas är det det som är sant
Ett liv är ett liv även när vi har dött
Det vet jag nu helt säkert
Den finns alltid kvar den kärleken vi har"







torsdag 27 augusti 2009

Min bön

Behövs inga ord - lyssna på texten...

tisdag 25 augusti 2009

Tillbaka till igår

Lätta tyngden från ditt hjärta
Du måste visa hur du mår
Lämna sorgerna som va
Allt du inom dig bar
Tillbaka till i går


När du faller ner i mörkret
Och det är tystnaden som rår
Då är det svårt att säga nej
Till allt som drar i dig
Tillbaka till i går


När alla tårar tagit slut
Och du stormen ridit ut
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går


Du måste öppna dina ögon
Nu är det tid att du förstår
Ibland kan då tid bli till nu
Den som ändrar det e du
Tillbaka till i går


När alla tårar tagit slut
Och du stormen ridit ut
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går


Du kommer att veta vad du har
Va e borta vad finns kvar
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går


Ett ögonblick, va allt du fick
När livet borde vart enkelt
Men tomheten
Fylls upp igen
Och styrkan kommer tillbaks


När alla tårar tagit slut
Och du stormen ridit ut
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går


Du kommer veta vad du har
Va e borta vad finns kvar
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går

måndag 24 augusti 2009

zwani.com myspace graphic comments
GRATTIS PÅ TRETTONÅRSDAGEN TILDA!
HOPPAS DIN FÖDELSEDAG BLIR EN UNDERBAR DAG.

Det gåtfulla folket

Vill dela den här med er...tycker så mycket om texten och med den så önskar jag er alla en underbar dag!

fredag 21 augusti 2009

Nils Ferlin

I livets villervalla

vi gå på skilda håll.

Vi mötas och vi spela

vår roll


-Vi dölja våra tankar,

Vi dölja våra sår

och vårt hjärta som bankar

och slår

-Vi haka våra skyltar

var morgon på vår grind

och prata om väderoch vind

-I livets villervalla

så nära vi gå

men så fjärran från varandra

ändå.



( En döddansares visor )

Läkarbesök

Skrattade så gott när jag hörde min ena dotters berättelse om läkarbesöket hon var på häromdagen. Hon fick valuta för pengarna måste jag säga för här på min vårdcentral finns då inget utrymme för att prata om en endaste sak som jag inte beställt tid för. Har jag sagt att jag har ont i lilltån då pratar vi lilltå och inget annat - därmed basta! Vill jag prata om stortån får jag vara så vänlig att beställa ny tid...per telefon...för att boka en tid i receptionen går inte!

Nåväl, dottern beställde tid för att hon hostade nätterna igenom - när hon kom ut från doktorn visste hon att hon var överviktig, kobent (!) och att hennes knän skulle krascha inom 15 år från och med nu! Som plåster på såren för att hon blev upprörd över det läkaren sa fick hon en remiss till sjukhuset för sina åderbråck...

Vill också tillägga att denne doktor som dottern besökte är samme doktor som frågade mig och min svärson om vi var psykiskt sjuka när vi behövde sjukintyg efter Johans död. Han tittade på oss uppifrån och ner och ställde frågan till oss, en i taget, "är du psykiskt sjuk". Både jag och svärsonen vågade oss på att svara ett svagt nej på frågan för vi visste inte vad som komma skulle. Efter våra svar betonade denne doktor att Försäkringskassan endast godtar 14 dagars sjukskrivning vid krisreaktion och så stämplade han våra intyg och sade tack och adjö, varsågod nästa!

Svärsonen och jag har sedan dess undrat vad som hade hänt om vi svarat ja på doktorns fråga...





Hur det gick med dotterns hosta? Den har försvunnit av sig själv...






Dagens ord: "Andra kan vara till stöd och hjälp, men ingen annan kan tala om för dig när, var eller hur länge du behöver känna som du gör. Tillåt dig själv att arbeta dig igenom dina svårigheter på ditt eget sätt och i din egen takt."

torsdag 20 augusti 2009

Närvaro


Jag har säkert berättat tidigare att lilla Wilma, som ni ser här ovan, föddes i oktober 2006 bara 18 dagar efter Johans död. Hon kom med glädje mitt i vår svåra sorg - liksom Jonathan som kom i december.
Trots att Wilma aldrig mött morbror Johan så är han mycket närvarande i hennes liv. När hon ser en kyrka ropar hon "Johan" och "halleluja" (se minnesfilmen på Johans sida så förstår ni: http://www.johangronholm.se/)

Häromdagen bakade Wilma "kakor" av lera och lade dem på ett glasunderlägg. Plötsligt sa hon att de här ska Johan få och så gick hon in i vardagsrummet. Mamma Jenny följde efter, lite förvånad eftersom de inte pratat om Johan på ett tag, och tänkte att Wilma nog skulle ställa "kakorna" vid Johans fotografi. Det gjorde hon inte utan hon dukade fram dem på bordet vid soffan och när Jenny frågade henne "Var är Johan?" blev svaret mycket snabbt och naturligt -"Han sitter här" medan hon pekade i soffan.
I min värld så var det ingen lek eller fantasi - Johan var hos Wilma och som det lilla barn hon är så är hon öppen för att "se" honom.
Jag blir så glad varje gång jag får ett litet "bevis" på att Johan är med oss trots att jag egentligen redan vet det. Han vakar över oss och speciellt över barnen i familjen; Erik, Gustav, Jonathan, Kevin, Jasmine och Wilma. Tack Johan!




Dagens ord: "Gå ofta hem till din vän för en oanvänd stig växer snart igen" (Eddan)





måndag 17 augusti 2009

Ny energi


Jag har varit hos Marcus och fått ny energi! Ett hastigt beslut till något som jag egentligen inte hade en aning om vad det var och innebar men som blev så lyckat. Ytterligare ett bevis på att jag inte ska tänka och analysera så mycket utan bara göra och i sanningens namn så är jag ofta ganska duktig på det. Kastar mig ofta huvudstupa in i saker på både gott och ont - ibland blir det ju riktigt galet men då är det "bara" att gå vidare.
Vem är då Marcus? Hedén heter han i efternamn och han finns i Västerås. Konsult, entreprenör och delvis anställd står det på hans facebook-sida. Kognitiv terapeut och kroppsterapeut sedan tio år. Även yrkesverksam som lärare inom KBT, rosen och mindfulness. Jag tog chansen att komma hem till Marcus och där bjöds jag meditation, övningar för att hitta mig själv, att lära mig sätta upp mina mål och visualisera dem, fick massage...ja, allt går inte riktigt att beskriva (jag har i alla fall inte orden) men jag fick som sagt påfyllning av energi. Ska använda mig av det jag lärt mig i meditationerna - att släppa tankar som oroar...med mera med mera...
Jag känner inte längre den där ilskan som höll på att förgöra mig och inta hela min kropp och mitt sinne. När den vill göra sig påmind tar jag djupa andetag och tänker "det här är inget att hetsa upp sig för, andas lugnt Harriet och släpp taget..." - det fungerar! Underbar känsla!
Idag börjar jag jobba igen efter tio dagars ledighet. Känns som när jag gick i skolan - höstterminen börjar och sommarlovet är slut. Tror att alla är tillbaka från semestrar på jobbet nu och "allvaret" tar sin början igen med möten, ny organisation och säkert en hel massa annat. Tur att jag har laddat batterierna - nu gäller det bara att fortsätta göra det, varje dag, varje vecka.

Dagens ord kommer här:




"Du kanske behöver förlåta någon som har gjort dig illa. Kom ihåg att förlåtelse leder till försoning även om det ibland kan vara svårt att ta steget. Om du förlåter andra så blir du själv fri från bitterhet."

tisdag 11 augusti 2009

Tvivel

Jag är just nu i en riktig svacka i livet och har svårt att förstå hur jag ska ta mig ur den. Tvivlar på mig själv, på min styrka (som är obefintlig)...ja, på det mesta...

Har så många negativa tankar som gör det svårt att gå vidare. Känner inte igen mig själv - jag som alltid varit positiv. Jag som alltid kunnat vända saker till något bra och trott på att det är en mening med allt - nu sitter jag fast i det svarta, negativa. Är så rädd för att bli en bitter gammal bitch - det vill jag inte! Jag vill tro på mig själv. Jag vill tro på andras godhet och kunna göra mig av med dem och det som är dåligt för mig, det som inte tillför mig något.


Jag ber Änglarna om hjälp och vägledning - måste tro på att de guidar mig rätt...

lördag 8 augusti 2009

"Vägen till läkedom kan också vara en andlig resa. Att be, reflektera och meditera kan ge dig styrka, insikt och sinnesfrid."

Dagens Ord

" Helande tar tid.
Det sker ine på en dag
eller ens på en vecka.
Ett skadat hjärta reagerar
som en sårad kropp:
Ju djupare såret är,
desto längre tid tar läkningen."











För mig som mist ett barn tar läkningen aldrig slut...kanske bildas det en tunn sårskorpa ibland men den trasas lätt sönder igen och då är såret vidöppet så som sorgen och hela min kropp och min själ påverkas. Jag förstår det mer och mer - att hur än livet går vidare så kommer denna sorgen och smärtan att vara min följeslagare. Vad jag än gör, vart jag än går så värker min kropp och själen skriker efter mitt barn som är borta. Jag är tacksam för mina andra barn här på jorden...och deras familjer...MEN i vår familj saknas EN - för alltid - Johan!

onsdag 5 augusti 2009





Genom att adoptera denna droppe & placera den på Er hemsida, visar ni er sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i ensamhet...